Dagens Nyheter – 17 februari 1866, sida 3

Reginald lades på en paradsängi det rum, som han under lifstiden bebott, och två hundra tända vaxljus förvandlade detta till ett riktigt ljushaf. Rolf tillbragte återstoden af dagen och hela den följande natten liggande på knä bredvid den dödes bädd samt utan att förtära någon föda. Medan den unge mannen uppfyllde denna fromma pligt, tog den aflidnes hofmästare tiden 1 akt. Denne hedersman, som önskade veta om Rolf verkligen var laglig arfvinge till hela markisens efterlemnade förmögenhet, eller om han tvärtom vore att anse såsom en obehörig person och främling i slottet, bläddrade i papperen, som funnos uti markisens arbetsrum. Der gjorde han dyrbara upptäckter. Han fann ndoptionshandlingen, som var uppsatt i fullkomligt lagenlig form af Reginalds egen hand, men saknade underskrift. Vidare fann han det till konungen adresserade brefvet; som skulle afgå följande dagen. Han försäkrade sig slutligen om att intet testamente var uppgjordt. Herr Tremblaye, som i förlitande på sina krafter och sin helsa, gjort sig säker om att få lefva länge ännu, hade verkligen icke vidtagit några testamentariska anordningar. Förtjust öfver att veta huru sakerna stodo, skyndade sig den hederlige hofmästaren att handla i öfverensstämmelse med sina egna väl förstådda intressen. Han afsände alltså genast ett bud till den -aflidne markisens slägtingar, hvilkas gods lågo endast vid pass femton franska mil från Tremblaye. Han underrättade dem om Beginalds död och anmälde till deras stora öfverraskning att de fingo ärfva honom. Sedan ryktet om Rolfs adoptering spridt sig, d. v. s.