(Insändt.) Då man nu ofta ser kungl. teaterdirektionen, till publikens stora belåtenhet, upptaga äldre stycken, i synnerhet lyriska, så hafva gamla teatervänner velat fästa direktionens appmärksamhet på Den lilla slafvinnan med Crusells älskliga musik, hvilken operett säkert gerna skulle ses och återses, Fru Frösslind innehade 1 fordna dagar titelrolen och förtjusade genom såväl spel som sång. Skulle t, ex. fru Strandberg icke nu kunna göra detsamma?