Dagens Nyheter – 17 februari 1866, sida 2

Rätteg.och polisnyheter. Rådhusriätten. Ransakningen med häktade prostituerade qvinspersonen Sofia Malmström, tilltalad för stöld af en 100 rdr sedel från hyrkuskdrängen G. Larsson fortsattes i förrgår. Pengarne hade hon förstört i sällskap med en yrkessyster vid namn Lovisa Sjöberg. M. nekade fortfarande, under påstående, avt hon fått sedeln af målsegaren. Polisöfverkonstapeln Strömberg och konstaplarne Sandell och C. KE. Andersson hördes som vittnen, och af deras berättelser erfor man, att tilltalade M. hade inför dem erkänt, att hon stulit sedeln ur Larssons portemonnaie, under det denne sof. På grund häraf yrkade allmänna åklagaren ansvar å M. för stöld och å S. för det hon haft vetskap derom, och M. dömdes till 4 månaders straffarbete och 5 års förlust af medborgerligt förtroende, men S. att böta 40 rdr eller i brist af böter undergå deremot svarande fängelsestraff. kLandsorten. Ransakningen med Anders Pettersson, misstänkt för det för någon tid sedan omtalade mordet å Sofie Carlsdotter, fortsattes vid urtima ting i Åmål den 7 dennes, hvartill voro inställde såväl Pettersson, som hans far, soldaten Högberg, samt moder och syster. Två vittnen voro nu inkallade och hade de nästan samtlige endast att upplysa om hotelser, som Anders Pettersson skulle haft mot Sofie Carlsdotter, såsom: att han, ifall han skyldes för barnfader, skulle knäcka henne så att hon ej långt skulle komma; han skulie ty (räcka till) både för henne och hennes fader,; ett lif skulle spela, det kunde ej bli mer än fästning,, o. d. i Bland de mest graverande omständigheterna var ett vittnes berättelse, att han några dagar efter mordet, ännu långt innan Pettersson derföre blifvit antastad, utan att vara sedd af de samtalande, hört följande samtal mellan fadern Högberg och sonen. Sonen: Det må komma nämndeman hvem som helst; här ska de få en härfva som de inte ska kunna re (reda). Fadren, Ja, om jag kunde få svara för dig så skulle det ej bli någon fara. Sonen. Far ska få fullmakt af mig,. De anklagade uppmanade att häröfver förklara sig (de visste förut om att ett dylikt vittnesmål skulle förekomma), sade först båda att samtalet rört af fadren inpökt silke, men då de gjordes uppmärksamma på att fadren, som köpt silket ej kunde behöfva fullmakt att försvara sonen, som dervid intet haft att beställa, togb de sin tillflykt, fadren till den nödlögnen att han vid tillfället varit öfverlastad (motsagdt af vittnet) så att han ej vet hvad som yttrats; sonen till sitt vanliga svar på alla vittnesmål om de yttranden och hotelser han skulle haft, nemligen: Han kunde ej bestrida möjligheten af att så förekommit, men han visste ej deraf, kunde inte förklara det. Ett vittne, hvars båt låg en qvart mils väg från det ställe der Carlsdotter befanns mördad, hade dagen efter mordet märkt att främmande steg, som antagligen blifvit gjorda i mörkret, efter de ej följt stigen, synts i och omkring den efter regnet slippriga vägen till båten, hvars vanliga plats var väl känd af fadren. De anklagade nekade fortfarande till all kännedom om mordet. Oaktadt aktors yrkande fick fadren, soldaten Högberg, fortfarande vistas på fri fot. — Målet skulle åter förekomma andra rättegångsdagen af häradets näst infallande vinterting. Ransakningen fördes denna gång utförligt och noggrannt af dertill förordnade v. häradshöfdingen Fr. Mayer.