Dagens Nyheter – 17 februari 1866, sida 1

Detta alt oaktadt skaffa siv nämnda chefer större sysselsättulug än uödigt och vyttigt är. Makten är så obeyvipligt kär. Statsrådet Fåhrwus förskaffade sig och efterträdare högsta inscendet i fråga om kövutroll ä briänvinsförfavtningarnes tillämpning. Statsradet Ahnqvist förskaftade sig och efterträdare ordförandeskapet 1 statistiska tubellkommissionen samt rättighet att tillsätta kartografer vid rikets ekononiska kartverk. Nu har statsrådet Lagersträle likaledes förskaffat sig och efterträdare rättighet att tillsätta statens landtbruksingeniörer, hvilket kungl. Har då denna komite missbrukat sin makt eller illa brukat densamma? Sådant har man aldrig hört omtalas. Tvärtom är det kändt, att landtbruksingemörerne äro utmärkte män, mot hvilkas tjeustgöring någon offentlig anmärkning aldrig blifvit frömställd, hvilket i hög grad hedrar dem och komitveen. Eller skall komitten framdeles bestå af personer utan rättrådighet och nödiga insigter för att kunna tillsätta dugliga landtbruksingeniörer? Nej, icke det heller, utan kömiteen. skall hädanefter bestå af samma utmärkta och hederliga män som hittills, nemligen akademiens direktör, sekreterare och kamererare, som utnämnas af KK. M:t efter förslag af akademien, samt föredragandena i akademiens sex särskilda afdelningar, hvilka föredragande väljas af akademien ibland hennes utmärktaste ledamöter och för det närvarande äro: inteudenten Dannfelt, skogssekreteraren Björkman, professoren Fock, öfversten Stål, öfverdirektören Åkerman samt advokatfiskalen Rydqvist, äfvensom slutligen två andra, för nit och skicklighet utmärkta, akademiens ledamöter, för det närvarande hrr Odelberg och O. Akerhjelm. Om det skulle kännas kränkande för dessa ellofva utmärkte min att hafva mistat en makt, som de hittills väl utöfvat, och att derigenom vara i det offentliga snart sagdt utpekade såsom tillsananans egande mindre god urskiljuing, i fråga om landtbruksingeniörernes tillsättande, än statsrådet Lagerstråle allena, så vore sädant ganska naturligt. Obehaget af deras tillbakasättande måste för dem vara desto större, söm de sjeltve, hvilket insändaren med full visshet kävner, önskat att få behålla sin gamla makt och derom afgitvit skriftligt förslag. Sädana oförtjenta tillbakasättanden motverka i hög grad, hvad som dock borde befordras, skicklighet och nit för allmänna angelägenheter. i I I förvaltningskomite hittills Å Men ej nog härmed och att dew nya föreskriften skall föranleda, hvarje gång en landtbruks-ingeniörstjenst är ledig, sökaudena till uppvaktningar hos statsrådet, som onödigtvis inkräkta på hans dyrbara tid, utan än betänkligare är, att, om eur vid tjenstens tillsättning al statsrådet förbigången sökande anser detta orättvist och vill deröfver klaga, dervid måste inträffa, dels att civilministern är jäfvig att hos Kungl. Maj:t föredraga ett sådant ärende och rätteligen bör lemna sin plats i statsrådet, medan ärendet föredrages af en tillförordnad civilminister, och dels att klaganden, äfven om han företer nya och bättre skäl, likväl svårligen kan hoppas ändring 1 det af den ordinarie civilministern fattade beslutet, enär sådant skulle vara nedsättande för honom, hvartill hvarken hans embetsbröder eller konungen kunna antagas vilja medverka. Till detta allt leder det ifrågavarande nyaste beviset på regeringens benägenhet att blanda ig uti allt och hos sig centralisera makten. När denna centralisering blifvit genomförd, hvad angår civildepartementet, skall, ehuru den blifvit vållad af regeringen sjelf, departementets chef allt högljuddare klaga öfver för många göromål och behofvet af departementets delning, hvilken dock icke kan genomföras utan högst betydliga kostnader för det redan förut dyra statsverket. Berörda bevis finnes uti Kungl. Maj:ts, af statsrådet Lagerstråle kontrasignerade, nådiga reglemente för de i statens tjenst anställde landtbruks-ingeniörer, hvilket visserligen af Kungl. Maj:t fastställdes redan den 8 december 1865, men likväl, tack vare det söleri, som råder i eivildepartementet eller hos redaktionen af Svensk Pörfattningssamling, 1 deuna icke utkom förr än den 31 sistlidne jaunuari. Detta reglemente är för öfrigt en i flera afscendeu besynnerlig författning. För det närvarande vill emellertid insändaren blott anmirka dels att samma författning saknar så väl ingress, som ock vanlig slutmening, samt att, till följd af den förra bristen, man icke kan se, om någon föreslagit författningen eller blif: vit 1 ämnet hörd, och dels att, hvitket är så vanligt i de författningar som kontrasigneras af hr Lagerstråle, i det förevarande reglementet svenska språket och bruket af stora och små bokstäfver tillskyndats åtskilliga lidanden af den beskaffenhet, att samma reglemente, i cgeuskap al stilprof på Stockholms gymnasium, sannolikt ) ah an