3 öd OR . . Rätteg.och polisnyheter. Små bedragare. Ett par 10-åriga pojkar, som sått omkring med en tiggarlista, hvilken den ena af dem skrifvit i sin moders namn och hvari sanningslöst uppgifves att hon är enka med fem små barn samt att mannen för ett år sedan dränkt sig, hoppade i går uti galen tunna, i det de i sitt tigsarärende uppkommo till en af öfverkonstaplarne vid detektiva polisen i hans enskilda bostad. Pojkarne, af hvilka den ena för icke längesedan var tilltalad för snatteri, togos af honom i förhör och måste dervid erkänna bedrägeriet, hvarefter, de medfördes till poliskammaren. Der vidhöllo de, som lyckats narra till sig omkring 7 rdr, sitt erkännande, men fingo, af brist på plats å arbetshuset, tillsvidare vistas på fri fot. (A.B) Svensk äfventyrare i Danmark. Under sistförflutna höst föröfvades i Randers på Jutland och trakten deromkring åtskilliga inbrottsstölder, hvilka förorsakat orv och bekymmer, men enligt Randers Avisv har man genom polisens och i synnerhet politifuldmäktig Soelbergs ansträngningar lyckats komma gerningsmannen på spåren, en svensk dräng Jöns Rasmusson, som år 1856 kom till Danmark och sedan trenne gånger varit utsatt för rättvisans efterspaningar, tills han nu blifvit gripen. Denne brottsling har på en kort tid utvecklat en stor, när stan storartad verksamhet såsom tjuf. Det är nemligen upplyst, att han (dömd vid underrätten, frikänd af öfverrätten, men derefter dömd af höiesteret för olagligt innehafvande af stulet gods), sedan han undergått ett års arbete på Vridslöselille korrektionsinrättning, den 14 juli 1865 lösgafs och af Köpenhamns polis hemskickades till Sverige, men att han efter ett par dagars vistande i Malmö åter begaf sig till Köpenhamn, derifrån till Aarhuus och vidare till Banders. Här gjorde han inbrott natten mellan den 20 och 21 juli på Amstrupgården, natten mellan den 21 och 22 juli hos en köpman i Randers, der han hade tjenat, och samma natt hos en annan köpman i staden, der han likväl icke fick något, emedan en handelsbetjent vaknade vid ljudet af en sönderslagen fönsterruta och steg upp, så att tjufven blef störd i sitt förehafvande. Nu begaf han sig till Kolding, der han matten till den 28 och 29 juli gjorde inbrott hos en man, hos hvilken han förut hade arbetat. Derifrån begaf han sig till Aarhuus, sedan till Randers och Mellerup, hvarest han natten mellan den 31 juli och 1 augusti gjorde inbrott på ett ställe, der han hade tjenat; derefter återvände han till Aarhus, hvarifrån han afseglade med ett ångfartyg till Köpenhamn och vidare till Malmö, dit han anlände med tvenne stora packor, förmodligen de vid inbrotten stulna sakeraa, som bestodo af gångkläder, linne samt något silfver och penningar. Den 4 augusti förskaffade han sig på sin hemort i närheten af Malmö — för att icke blifva ansedd som lösdrifvare — en ny dopoch konfirmationssedel samt ett annat prestbetyg, hvarvid han uppgaf att de äldre betygen blifvit uppbrända. Nu återvände han till Köpenhamn och derifrån med ett ångfartyg till Jylland, der han gick i land vid Udbyhöi, af fruktan för att blifva gripen i Randers. Natten mellan den 7 och 8 augusti gjorde han inbrott i Hvedsteen, först hos en man hos hvilken han tjenat och som han tvenne gånger bestulit, men der han likväl nu blef störd, och sedan i en annan gård, der han tog en del kläder. Med dessa saker Degat han sig nu till Randers och infann sig följande morgon hos marschandiser Steenseen för att åna penningar på dem. Denne visste emellertid, att polisen eökte efter Jöns Rasmusson, och här blef han gripen och arresterad. Han gjorde visserJigen ett försök att rymma, men greps ånyo. Jöns Rasmusson har nekat till stölden och förklarat, att han fått de hos honom funna föremålen af en obekant person, som han förut träffat och umgåtts med, Lyckligtvis är denna förklaring så orimlig, att den icke kan annat än förkastas, och dessutom bevisa så många andra omständigheter att han begått stölden, att han knappast kan undgå ett flerårigt tukthusarbete. För öfrigt har han stundom icke velat svara domaren vid förhören. En gång har han låtsat sir vara döf och så hes, att han icke kunde tala. Äfven kan anföras som ett rätt karakteristiskt bidrag, att likasom han en gång förut varit nog fräck att, sedan han begått en stöld på ett ställe, der han tjenade, skrika att han sett en tjuf vid fönstret, för att afvända misstankarne från sig sjelf, ochi en annan gång skickat de stulna sakerna med en forman till Kolding, så har han äfven denna gång varit nog djerf, att, då han den 1 augusti återkom till Aarhuus med de i Mellerup stulna sakerna låta genom trumslag i Aarhus efterlysa en packe tyg, som han förut stulit i Kolding och som han den 31 juli lemnat från sig i Aaarhuus, utan att nu kunna påminna sig eller finna stället. Han fick packen och afreste med den till Köpenhamn och Sverige,