Dagens Nyheter – 16 februari 1866, sida 2

hans händer med kyssar och glädjetårar samt öfverhopade honom med försäkringar om sin eviga tacksamhet. Markisen afbröt honom midi i hans utgjutelser med dessa ord: — Nog nu, nog kära barn!... Jag hal nu meddelat dig mitt oåterkalleliga beslut, som inom en månad skall ha nått sin fullbordan . Nu är väl frukosten färdig, vill Jag tro; kom, sätta vi oss till bords, och sedan stiga vi till häst... Jag känner mig böjd för jagt i dag; det är någonting inom mig som säger att den skall lyckas bättre än vanligt. Rolf följde markisen, och en timma sednare sutto de redan till häst och galopperade utefter en smal skogsväg. Ehuru de passerade under resliga ekars löfhvalf, böjde Rolf ofrivilligt hufvudet gång på gung. Den blifvande arfvingen till namnet Tremblaye fruktade att stöta sin af högmod krönta panna mot grenarne i höjden! En vecka hade förflutit efter de händelser vi nu skildrat. Reginald hade vidtagit alla nödiga anordningar för utförandet af det beslut han fattat. Hans bref till konungen var skrifvet och en kurir lagade sig i ordning att resa med detsamma till Versailles. Några dagar till, och Rolf hade nått detta lysande mål, hvarom han en månad förut icke ens vågat drömma. Denna dag hade markisen inbjudit tio eller tolf förnäma herrar i trakten att deltaga i en storartad vildsvinsjagt. Samlingen skedde vid slottet: Man skulle bryta upp klockan åtta på morgonen och äta frukost i skogen, medan jagtbetjeningen och hundarne uppsökte djurets spår. Då klockan slog åtta, voro de inbjudna personerna redan samlade på borggården, men