Dagens Nyheter – 16 februari 1866, sida 1

på sin ståtlige grå häst med den långa, fladdrande mabnen, Töljdes han af de unga flickornas blickar, så långt dessa nådde och vidare af deras hjertan. Man sade till och med, och vi för vår del äro mycket böjda att sätta tro tili detta rykte, att tvenne borgfröknar, tillhörande Frankrikes ädlaste ätter, rodnande slogo ned ögonen 1 hans närvaro och suckade då de änkte på honom. Den dag då Rolf fyllde aderton år, kom markisens kammartjenare ir till honom före klockan tio på morgonen med underrättelse att herr Tremblayc önskade ett samtal med honom. Rolf skyndade att fullborda sin toilett och begat: sig derefter till sin fosterfar. Så snart han stigit öfver tröskeln till det rum, der den gamk Reginald väntade honom, reste sig denne upp ur sin ländstol, sträckte ut sina armar, omfamnade honom med innuerlig ömhet och säte: — Må Gud välsigna dig, min gOSse, säåson: Jag välsignar dig, och mi ban tillstädja, hvad jag på mina knän beder honom om, att, nem-. ligen det Icfnadsår du nu börjat, mätte bli ännu lyckligare för dig än det som gått tilk ändal.. ; Rolf delade till hälften den hfliga rörelse, hvarmed dessa ord utsades. Han omfamuade sin tur Reginald och utropades: — Tack, min gode far, tack för den ömket ni hyser för mig, och må Gud Törlänga mt lif, på det jag må kunna veva det åt er! — Min gosse, sade herr ! Fremblayc, i det han tog Rolf i hand och anvisade honom en stol bredvid sin, min Kosse, sött dig, Yi skola Språka med hvärandra . :