Dagens Nyheter – 15 februari 1866, sida 3

Article Image
Hvarjehanda Nyheter. Bibeln på scenen. Vår tids dramatik har som man vet sin upprinnelse i de mysterier, som utgingo från kyrkan, der de varit förenade med gudstjenstens firande. Det oaktadt tillåter den tyska teatercensuren icke att något bibliskt får förefinnas i andra pjeser än dem som hafva en historisk karakter. I England är man ännu strängare. På ingen af dess teatrar törs man gifva Mchuls opera Josef i Egypten, och Verdis Nebukadnezar har man mäst förkläda under namnet Ninas. Ingen skådespelare vågar der från scenen tala om gudomligheten annat än opersonligt, han får icke säga Gud, utan Ilinmel. Först på sednare tider ha engelsmännen kunnat vänja sig vid vargklyftan i Friskytten och nunnornas scen i Robert. I Frankrike deremot generar man sig icke det minsta för framställningar ur bibeln. På ett par af teatrarna i Paris gifves för närvarande Det förlorade paradiset och Syndafloden med så stort bifall att Theatre francais blifvit afundsjuk och ur sitt arkiv uppletat ett bibliskt stycke, Racines Athalie, som nu uppföres. Det förlorade paradiset är ett äldre stycke, som icke lockar pariserpubliken med sina fem akter, utan genom den paradisiska drägt Eva bär. Syndafloden är ett gemensamt verk af hrr Siraudin och Clairville. Detta stycke har också fem akter, men handlingen är invecklad och spännande. Noach, den lefvande trons representant, har i pjesen ett motstycke uti magiern Kleophas, den förkroppsligade vetenskapen, en rationalistisk teolog, som vid hvarje underverk står redo med en naturlig förklaring. Vid slutet af stycket triumferar tron, då Noach och hans familj rädda sig i arken, men äfven vetenskapen firar sin triumf, ty Kleophas har så väl beräknat tiden för syndaflodens ankomst, att han kan dessförinnan bränna upp sig och alla de sina i sitt palats. MHimmelen öppnar sig och Jehovah synes med sina himmelska härskaror. Ett brinnande palats, en flod som dränker allt lefvande och syndigt, en himmelsk gloria och några andra små effekter — se der styckets egentliga värde. För att åstadkomma detta hade man verkligen icke behöft taga ett bibliskt thema, ty den gamla sagan om Deukalion kunde hafva gjort samma tjenst. En förhoppningsfull ungdom. Uti sin bok Lifvet i Egyptens och Constantinopels harem beskrifver Emmeline Lott ett besök i konungens af Egypten harem på följande sätt: Den lille kunglige prinsen hade nyss intagit sin frukost och var vid min ankomst sysselsatt med att leka med de engelska leksaker Jag skickat till honom. Under leken hände sig att en liten slafvinna (prinsen hade minst ett dussin slafvar och slafvinnor ungefär jemnåriga med honom) på nåcot sätt förargade den lille högheten, som genast fattade tag i hennes båda armar och började lik en blödtörstig tiger bita i dem, hvarefter han med sina naglar ref den stackars flickan i ansigte! så att blodet rann utför hennes kinder. Jag bannade prinsen för hans våldsamhet, men då brast han i gråt och gick in i ett annat rum. Der mötte prinsen sin mor, den kungliga gemålen, och hon frågade honom genast om orsaken till hans tårar och försökte på allt sätt trösta honom, ty alla österlandens folk hafva stor fasa för att se någon gråta. Prinsen berättade hvad som händt och furstinnan lät då den lilla slafvinnan, som blifvit så barbariskt behandlad af hennes son, kyssa först prinsens jackskjört och sedan hans. fot. Jag föreställde furstinnan att den lilla slafvinnan var den oskyldiga, och att hennes son vore den som borde lida straffet, men då brast furstinnan ut i skratt och sade: Malesch madame, det gör ingenting till saken. Medel mot boskapspesten. Följande bref från en engelsk landtbrukare, hr Fer nie, rekommenderar svafvelblomma och calomel såsom medel mot boskapspesten. Brefvet lyder som följer: Typhusfeber, kolera, boskapspest och ryska pesten är en hastig upplösning af blodet, hvars: beståndsdelar då skiljas åt. Doktor Tillner, erkehertiginnan Marias af Ryssland läkare, har uttalat samma äsigt. I Birmingham har koleran aldrig varit elakartad. Och hvarföre? Måhända den ofantliga qvantitet svafvelgas som strömmar ut från. fabrikerna och unnfvller. atfmosferaen avd ova finl

15 februari 1866, sida 3

Thumbnail