Dagens Nyheter – 15 februari 1866, sida 2

hos mig eller lemna bort honom allt efter som mig för godt synes... — Det bestrider ju ingen. — Men, fortfor Roger, om jag går in på att göra mig af med gossen, så är det endast af omtanka för hans framtida lycka, såsom ni nyss behagade säga, herr markis. — Ni — Visst vill jag att det skall gå min son väl; det är min käraste önskan. Men jag tycker, det är obilligt att han skall ha fullt upp af detta Nlifvets goda, under det att jag lefver i nöd. Jag tycker det är orätt, att han skall sofva på dunbolster, när jag ligger på halm, och att han skall äta läckra rätter, medan jag förgås af hunger. — Ja, jag medger, svarade herr Tremblaye, att ett sådant förhållande vore hvarken billigt eller naturligt. — Men det lär väl bli så ändå, kan jag tänka. — Nej, jag skall ge er ett årligt underhåll, så att ni kan föra ett lugnt och lyckligt lif. Tjufskytten spratt till af glädje, då han hörde dessa ord. — Huru stor summa anslår ni åt mig herr markis? frågade han i lismande ton. — Bestäm sjelf beloppet. Roger funderade en stund, derpå återtog han. — Om jag ej missförstått er, herr markis, var det om en årlig ränta ni talade? — Ja, så var det. — Nå, jag tycker att tolf hundra francs. :. — Det skall ni få, svarade herr Temblaye straxt.