2 — Och nu, återtog denue sednare, äro vi vä ense om, att er son tillhör mig? — Fullkomligt, herr markis. Ifrån och med denna stund upphör han att vara min och blir er oförgripliga egendom ... Jag afstår åt er alla mina rättigheter öfver honom... Det kostar nog på mig, må herr markisen tro, men när det är fråga om piltens välgång, så... Herr Tremblaye afbröt honom. — I morgon, sade han, skall det dokument undertecknas, som tillförsäkrar er den lifstidsränta, ni betingat. Gå nu efter gossen och för honom hit straxt. Tjufskytten bugade sig och gick samt återkom efter en stund med barnet. Det var så Rolf Rigaud gjorde sitt inträde på slottet Tremblaye. (Forts.)