Dagens Nyheter – 15 februari 1866, sida 1

Och han tillade med låg röst: — Och min egen, så... — Om en rik och uppsatt man erbjöd sig att ta er son till sig och uppfostra honom säåsom eget barn, hvad skulle ni då säga? —Jo, jag skulle med uppräckta händer mottaga anbudet. ooo Nåväl! jag gör er nu ett sådant anbud. oo Ni, herr markis! utropade Roger med väl spelad öfverraskning. Vi säga att hans öfverraskning var spelad; ty den listige f. d. gardisten hade redan auat, hvarthän wmarkisen ville komma, och tänkte uu endast på, huru ban skulle kunna betinga sig så stora fördelar som möjligt vid det förestående alftalet med den gamle. — Ni, herr markis!.. upprepade han för andra gången. t Ja, just jag, svarade herr Tremblaye. — Åh! det var en annan sak... Ni förstår väl att jag ej straxt kan fatta mitt beslut... — Hvarför iote? -— För tusan, herr markis, saken är vigUug... — Visserligen; men jag vill ha den afgjord genast. — Men betänk då, det är fråga om en skiljsmessa, och fadershjertat blöder vid em sådan tanke... Herr Tremblave kände en stark förtrytelse öfver denna oblyga förställning; men han beherrskade sig. i — Om ni verkligen älskar er son så högt, som ni påstår, sade han, bör ni icke tveka att för hans framtida lycka låta det svidai ert eget bröst . .. : i