Dagens Nyheter – 14 februari 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. Andra delen. Esmeralda Komp. (Forts. fr. föreg. J2.) Dess växt var, i förhållande till åldern, ganska stor, och dess vackra anletsdrag vittnade om beslutsamhet och förstånd. Vid dess sida lågo några fångade foglar, hvilka voro hopfästade medelst en läderrem. Hästens ljudeliga hofslag hade väckt barnet ur dess djupa och lugna sömn. Det trodde till en början att någon oförvägen jägare för sitt nöjes skull red så der fort; men det behöfdes blott ett ögonkast, för att igenkänna markisen af Tremblaye och inse att han mot sin vilja bortfördes af den ursinnige hästen samt var utsatt för lifsfara. Barnet tvekade icke en sekund: det lemnade sin plats och skyndade att ställa sig emellan hästen och afgrunden. Om markisen Reginald hade varseblifvit denna rörelse, skulle han säkerligen ha ropat åt barnet att gå ur vägen och darrat af fasa vid åsynen af denna heroiska djerfhet; men markisen hade tillslutit ögonen. Hästen rusade emellertid ohejdadt framåt. Han stönade våldsamt, och svetten rann utefter hans sidor. Han hade nu ieke mera än tio steg qvar till afgrundens brädd. Då han kom nära intill barnet, sprang detta fram med en vildkatts vighet, fick tag i betslet och höll sig fast vid detta, Hästen