Dagens Nyheter – 13 februari 1866, sida 3

håmn: och då de personer, hos hvilka hon arbetade, föreslogo henne att taga tjenst hos dem, men önskade att se hennes betyg, begagnade hon sig af tillfället för att återresa till Köpenhamn, i uppgifven afsist att der hemta sina betyg och sina kläder. Tfennes mening var dock icke att återkomma till Häljarp, utan, då hon anlände till Köpenhamn, gick hon genast upp i poliskammaren, der hon anmälde sig och begärde att få stanna qvar i staden, enär hon icke såg någon möjlighet att taga sis fram i Landskrona. På grund af konungens förenämnde nådebref kunde hennes begäran icke medgifvas,. utan hon afsändes, sedan hon på fråga förklarat, att hon förmodade: det hon lättare skulle kunna förskafra sig uppehälle i Stockholm, der hon uppgaf sig hafva en farbroder, hos hvilken hon trodde sig kunna få plats, till Malmö, der danska polisen. köpte biljett för henne på en till. Stockholm afgående. ångbåt. Vid ankomsten till Stockholm antr de hon icke sin farbroder, men skaffade sig bostad hos en person, som hette Louise och bodde på Styrmansgatan, Hos denna. sistnämnde qvarbodde hon till den 7 oktober 1865, då det lyckades henne att skaffa sig tjenst hos direktör P., Grefgatan 47 16. — Som det blef fråsan om att hennes betyg skulle efterskrifvas från Landskrona, vågade hon dock icke stanna, utan bemäktigade sig, samma dag hon inträdt i tjenster, på aftonen, när hon skulle diska, allt silfret, som var utlemnadt till diskning och gick dermed samma afton till en pantlånare på Ladugårdslandet, hos hvilken hon uppgaf, att hon var skickad af en fru, som bodde i förenämnde husnummer. Till sin bestörtning erhöll hon af pantlånaren upplysning om att det medförda godset icke bestod afsilfver utan af nysilfver; men utan att låta märka sin öfverraskning, mottog hon fem elier sex riksdaler, hvarefter hon, som nu ej vågade återvända till P., begaf sis åter till förenämnde Louise, bvilken hon betalade för den tid hon vistats hos henne. Derefter sökte och erhöll Emilia Sofia plats såsom städerska hos en fru vid namn S., hos hvilken hon ej kunde få bostad, hvarför hon qvarbodde hos Louise vid Styrmansgatan. Efter att några dagar hafva betjenat fru S., tillgrep Emilia Sofia från henne ett guldur, hvilket hon genast pantsatte å assistarsen under uppgift, efter hvad hon vill erinra sig, att uret tillhörde fru S. Af fruktan för att blifva eoripen och straffad för sina i Stockholm begångna stölder, vågade hon der icke längre qvarblitva, utan beslöt att återvända till Landskrona; och för att lätta sin resa köpte hon sig för de penningar, hon genom stölden af gulduret bekommit, sjömanskläder. i hvilka hon förklädd med kortklippt hår lemnade Stockholm samma dag, som hon begått stölden från fru S. Efter att hafva genomvandrat. Stockholms, Nyköpings och större delen af Linköpings län, derunder hon lifnärt sig af den hjelp, hon erhöll af barmhertiga menniskor, ankom hon någon af de sista dagarne i oktober månad nästlinet år till Åby prestgård i sistnämnde län, der hon af enkefru prostinnan C. R. och hennes döttrar, för hvilka hon upptäckte sitt kön och uppdukade en stor mängd sanningslösa berättelser om sina lefnadsöden, rönte mycken godhet, så att hon ej blott fick qvarstanna i flera dagar, utan ock erhöll nödiga fruntimmerskläder. Efter det hon tillbragt omkring åtta dagar i nämnde prestgård, skulle fröknarne RB. fara till Jönköping, och hon fick då medfölja dem till Hästholmen, der de anskaffade henne fri resa till Jönköping på ångbåten Svan, hvilken fördes af kapten C. Sedan hon för den sistnämnde omtalat att hon ämnade resa till Landskrona, men att hon icke var säker på att der få någon plats, föreslog han henne att söka sig tjenst i eller i trakten af Jönköping, samt förde henne upp till ångbåtskommissionären B., hos hvilken de träffade M. S. från Lindhult, som lofvade att taga henne i tjenst under några dagar, med löfte att hon skulle få qvarvara i tjensten om hon uppförde sig väl, Den 5 derpåföljande november anlände Emilia Sofia till Lindhult och var qvar der något öfver en vecka, hvarefter hon, som icke uppfört sig till sitt husbondefolks fulla belåtenhet, lemnade stället och begaf sig till Jönköping i atsigt att träffa kapten C., hvilken hon trodde innehafva de penningar, dem hon förmenade fröknarne Rh. sammanskjutit för att bereda henne tillfälle att på jernväg resa till Landskrona. OC. förklarade att han icke erhållit några penningar, hvarföre hon påföljande dag eller den 18 november gick åter upp ät Lindhult, der hon några dagar vistades hos soldaten L. på Gustafsberg. Tisdagen den 21 november gick Emilia Sofia, som visste att hennes förra husbondefolk å Lindhult voro borta, till Lindhult, för att helsa på derstädes varande pigor, och på begäran eldade och bäddade hon på ett afrummen. Derunder förmärkte hon att husmodern qvarlemnat nyckeln till sin garderob och gick in på densamma, hvarföre en af pigorna, som bemärkt hennes förehafvande, förebrådde henne då hon konr ner. Sedan hon derefter tagit afsked af pigorna. begaf hon sig upp på garderoben, der hon tillgrep en mängd fruntimmerskläder, hvilka hon, efter att hafva afklädt sig sina egna, påtog sig. Hon gömde derefter sina kläder i en på vinden stående säng och var just i beredskap att aflägsna sig, då husmodren med sällskap återkom. De varscblefvo henne, men innan de hunnit vidtaga någon åtgärd att fasthålla henne, flydde hon och begafsig under natten till Jönköping, der hon greps påföljande morgon. Samtlige de stölder hon begått hafva, utom den på Lindhult, hvilken skedde aflättsinne, varit föranledde af behof. Hon är nu i dagarne aftörd från cellfängelset i Mariestad till öfverståthållare-embetet i Stockholm för vidare ransakning.