Dagens Nyheter – 13 februari 1866, sida 1

RR MMMM MMMM F——— niskor, ett dussin höus och — ett stort svin, bestämdt till mutförråd för vintern och som, efter att ha tillbragt dagen ute, kom tillbaka om aftonen och vältrade sig på det nedsinutsade strö, som för dess räkning var utbredt i ett höru af rummet. Möblemanget bestod uf två sängar, den ena stor, den andra mycket liten; ett bord, en koffert och ett skåp, alltsammans af furu. Fyra rankiga stolar och två pallar stodo mot väggarne eller lågo kullkastade på det orena golivet, Vi ha redan vämnt, att det var tre personer som bebodde denua usla koja. Pet var en far, en mor och en liten son. Fadren, hvilken tjent. som soldat vid franska gardet och alltifrån sin ungdom varit en lättsinnig ture, hade under sin tjenstetid öfverlemuat sig åt alla de laster, hvartill lifvet i stora städer ger anledning. Han hette Roger Rigaud och hade ot sig med en ung flicka som var särdeles vacker, men icke förde någon hemgift med sig i boet. Mannen och hustrun hade båda lika stor afsky för allt hvad arbete heter. Men som Jättjam alstrar , hungersnöd, och menuiskan på ett eller annat sätt måste lifnära sig, drog Roger nytta af sin skicklighet i skjutkonsten och gaf sig till tjufskytt. Förgäfves använde herr Tremblayes skogvaktare all möjlig vaksamhet; han trotsade derås skarpa ögon och dödade harav och rapphöns i mängd. Hustrun sålde sedan dessa i Amiens, hvarest man begagnade dem vid tillagandet af de välsmakliga pastejer, för hvilka denna stad då för tiden war ryktbar. Efter tvenne års giftermål fick det hedervärda paret en son, som i dopet erhöll namnet Rol. Gossen tillväxte, och innan han ännu hunnit