Dagens Nyheter – 12 februari 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Farts. fr. föreg. AZ.) Jag ville skynda ut till trappan; men vid dörren stod på en sockel af granit en vapenr dragare i full rustning, på hvilkens tomma bröstharnesk jag förut på dagen knackat med fingrarne, hvarvid ett doft, ihåligt ljud uppstått. Gestalten steg ned från sin fotställning, spärrade vägen för mig och kastade en jernhandske, som han höll i handen, midt i ansigtet på mig. Härigenom fick jag naturligtvis ett hårdt slag, mitt sinne brusade upp, och vreden trädde i fruktans ställe. Jag tog ned från väggen det vapen, som var närmast till hands (det befanns vära kommendörens värja som jag sjelt hängt upp) och störtade mig emot min fiende. O fasa! då min värja slogs mot hans, uppkom icke ett ljud, icke en gnista. Jag rigtade en stöt mot spökets bröst, men det var som hade mitt vapen träffat en skugga. Sedan kände jag plötsligt en hvass värjspets tränga tvärsigenom mitt bröst straxt ofvanför hjertat. Jag såg mitt blod framströmna och rinna ned på golfvet, och det tycktes mig, att jag förlorade lifyet på samma gång som blodet. När jag följande dagen vaknade, låg jag på en säng i slottsfogdens lilla rum. Omkring