Dagens Nyheter – 10 februari 1866, sida 2

rättelse. Jag tog derföre fram min lilla messbok och radbandet, som jag städse hade på mig, och gjorde mig i ordning att börja min gudstjenst, så snart jag slutat äta. — Ni stannar således qvar här? frågade den gamle slottsfogden. — Ja, ännu en stund. Men när jag slutat läsa mina böner, skall jag uppsöka er. — Godt. — Underrätta mig endast, huru jag skall gå, för att komma till det rum, der ni är. — Det är mycket enkelt. Ni öppnar denhär dörren, går ned utför spiraltrappan, och sedan blir det lätt att hitta till min kammare; ty jag skall lemna dörren till densamma öppen; Ni behöfver endast följa utefter en lång korridor, som leder till den plats der högtsalig Johannas af Frankrike staty står. Ni kan icke gerna gå vilse, tycker jag. Denna anvisning var på långt när ej så tydlig, som jag skulle ha önskat. Jag svarade dock: — Åhja, nog hittar jag alltid. Gubben fortfor: — En stund före midnatt får ni höra eremiten ringa med en klocka; han gör då sin rond genom korridorerna: Om ni ännu är qvar här, så skynda er då härifrån, och framför allt ... framför allt, dröj icke qvar efter midnatt i rustkammaren! Efter att ha låtit denna uppmaning åtföljas af en betydelsefull blick, lemnade den gamle rummet. Klockan var då omkring tio på aftonen. Så snart jag blef ensam; öppnade jag min messbok och började läsa; men, jag måste till