Dagens Nyheter – 10 februari 1866, sida 1

Boktryckerier på landet. I en tid då näringsfriheten vunnit en nästan oiuskränkt utsträckning, då ej blott all slags handel, bokhandel icke undantagen, utan ock de mest omfattande fabriker, mekaniska verkstäder m. m. obehindradt få anläggas hvar som helst inom riket, och då någon censur å tidningar, tidskrifter och böcker icke finnes, likasom icke heller något hinder för deras spridaude genom all slags kolportering, är det ganska eget, att ännu inom det fria Sverige jinnes en lag, som förbjuder att trycka en bok, eller ens en kungörelse eller ett notifikationskort annorstädes än i stad eller på högst en half mils afstånd från stad. Man ifrar för folkets upplysning. Man vill icke förneka, att boktryckerikonsten är en utomordentligt mäktig driffjeder för befordrandet al upplysning och bibringandet al kunskap och vetande; men detta mäktiga vehikel hälles ännu inspärradt inom våra stadsmurar. Tiden synes dock vara inne, att frigöra äfven denna näringsgren från det obehöriga förtrycket, och det förljudes att inom konstitutionsutskottet blifvit väckt en motion, som afser den ändring uti vär tryckfrihetslag, att boktryckerier jemväl må kunna å landet anläggas, åtminstone i köpingar samt å andra vigtiga och folkrika platser. Frågan är af den berättigade vigt, att den icke bör kunna falla. För att ädagalägga olämpligheten af nuvarande stadgande i detta hänseende, behöfver man ej gå långt efter exempel. I Stockholm t. ex. finnas öfver 30 boktryckare och ingenting hindrar andra 30, eller om det vore 300 eller flera, att slå sig ned, vare sig här eller t. Waxholm, Oregrund, O Östhammar, Sigtuna, Trosa, Mariefred och andra s. k. städer, ja vore det i sjeltva Falsterbo med dess 300 innevånare. Men om en af våra boktryckare skulle finna sin uträkning vid alt med sitt tryckeri flytta ut till Tumba, Drottningholm, Dalarö eller Wermdö — det vore honom förbjudet. Skenninge-, Askersunds-, Hjo-, Grennaoch Säters-boarne m. fl. t. ex. äro berättigade att inom sina egna samhällen låta trycka sina kungörelser och andra tillkännagilvanden, men innevånarne i de fullt lika vigtiga platserna Motala, Wernamo, Hvetlanda, Smedjebacken och många andra äro förmenade denna förmån. Då ä ena sidan boktryckeriers anläggande är tillåtet på så korta afstånd som t. ex. mellan Norrköping, Söderköping oeh Linköping, — Lund, Malmö, Skanör, Falsterbo och Trelleborg, — Hedemora och Sitter, — Öregrund och Östhammar, — Wenersborg och Uddevalla, — Mariefred och Strengnäs, — Torshälla och Kskilstuna etc.; så kau å andra sidan, efter nuvarande lagstiftning, sådan tillåtelso feke meddelas inom mycket stora områden. Så t. ex. finnes, med undantag af Wexiö, icke en enda punkt der en bok, kungörelse eller notifikastion kan få tryckas, inom den vidsträckta terrängen mellan Jönköping —Kristianstad , Oskarshamu—Halmstad och Kalmar—Boräs!! Om nu en person i Gisslaved eller Wernamo behöfver en notifikation e. d. tryckt, så kan detta under närvarande förhållanden icke ske annorstädes än uti de 8 å 10 mil aflägsna städerna Wexiö, Halmstad, Jönköping, Borås etc, — för att icke tala om de vida större landsträckorna i norra Sverige, der t. ex. i den betydliga köpingen Örnusköldsvik, på betydligt afstånd från grannstäderna Hernösand och Umeå, behofvet at ett boktryckeri gjort sig gällande, och hvarifrån ansökan om anläggande deraf till vederbörande ingått. Naturligtvis blef en sådan ansökan afslagen. Utmed hela vestra stambanan finnes mellan Södertelje och — Falköping icke en punkt der ett boktryckeri får anläggas, oaktadt lämpliga platser ingalunda fattas, t. Katrineholm (en af rikets vigtigaste jernvägspunkter), Wingåker (med de köpingslika byarne Asen, Hacksta, Wretsta m. fl.), Hallsberg, Töreboda fl. Sådana invändningar mot boktryckeriers an