De billigare tullarnes seger är nu afgjord, ty sedan ridderskapet och adeln i går eftermiddag med 237 röster mot 166 godkände franska handelstraktaten är den af alla fyra stånden bifallen. Drabbningen mellan, å ena sidan dem som ville att 4 millioner invånare skole få köpa för någorlunda drägligt pris de varor, som de öfriga hundratusen tillverka, och å andra sidan dem som ville bibehålla åt fabrikanter och handtyerkare ett öfverdrifvet skydd eller, med fabrikanternas bistånd, göra en bresch å ministeren för att sjelfva stiga in i denna med konservativt baner, har varit häftig och långvarig. Två dagar diskuterade presteståndet, tre dagar adeln. Troligen är detta den sista allvarsamma striden mellan de höga skyddstullarne och de låga. Visserligen skola fabrikanterna ännu alltjemt försvara sina intressen tum för tum, men det blir mera i detalj. Principen af billiga tullar vid införsel af näriugarnes alster är sedan i går befästad efter en strid som varat sedan 1823 års riksdag. Om fabrikanterna nu egde till rådgifvare och gemensamt ombud en man med den skarpsinnighet som utmärkte salig Argus, skulle de göra gemensam sak med framtidens snart framträdande parti och arbeta för nedsättande af de nu gällande oerhörda finanstullarne, hvilka fördyra lefnadskostnaderne för fabriksoch handtverksarbetarne samt beröfva landtbefolkningen en del medel, för hvilka den skulle kunna köpa mera kläder, redskap, husgeråd 0. s. v. af de inhemska näringsidkarne.