Dagens Nyheter – 9 februari 1866, sida 3

oo FF rr OO. G. E. von Vegesack. Hvarjehanda Nyheter. Tvåa sjelfmord. 1 slutet af oktober månad förlidet år kom en medelälders fransman till en fru i London som hade rum att hyra ut och hyrde ett sådant af henne för sig och sin moder. Han hade hvarken modren eller några saker med sig och betalade icke hyra i förskott. Efter nägra dagar anförtrodde han värdinnan att han icke heller kunnat erlägga hyran der han bott förut, och att man fördenskull der qvarhållit både hans mor och hans saker. För att lösa dem fick han låna 55 rdr af sin nya värdinna, hvarefter modren inflyttade. De lefde ett mycket ensligt lif; endast två personer syntes någongång besöka dem. De voro si fattiga att de stundom i flera dagar icke hade annat än potatis att äta, och under fyra dagar efter hvarandra lefde de på fyra skilling morötter. Värdinnan skickade då mat till dem till en middag, och när hon sednare på aftonen kom in till dem föll fransmannen på knä för henne och välsignade henne. I slutet af nästlidne januari tillsade värdinnan dem att de måste flytta om två dagar, emedan de ännu icke erlagt någon hyra, men då fransmannen bad att få bo qvar något längre, emedan han vintade pengar från Frankrike, lemnade värdinnan dem sex dagars tid, hvarför han åter föll på knä och välsignade henne. Den 25 januari på aftonen bad den franska frun sin värdinna att väcka henne och hennes son klockan half åtta följande morgon. Värdinnan gick då upp och bultade länge på deras dörr. När den icke öppnades hemtade hon en poliskonstapel; han gick in i rummet, hvars dörr befanus icke vara läst, och mötte då anblicken af två lik. Både modren och sonen hade sjelfva beröfvat sig lifvet genom hängning. Vid den undersökning som varit hållen om saken, har befunnits att de aflidna hette de Caluwe och voro från Frankrike. De hade vistats omkring två år i England och lefvat af understöd från ett par välgörande sällskaper. De få personer med hvilka hr de Caluwe kommit i beröring, hade funnit i honom en fulländad gentleman, men han hade alltid varit ytterst nedslagen och varit behäftad med den fixa iden att spioner omgåfvo honom öfverallt och att han var förföljd af någon högt stående person i Fraukrike. Denna sonens oro jemte den vtterliga fattigdomen hade slutligen brutit äfven modrens mod, så att hon förenat sig med sonen i beslutet att göra ända på lifvet. Man fann två bref liggande efter dem, skrifna af fru de Caluwe till hennes syster i Paris och till en f. d. notarie i Granville. I brefvet till systern säger hon bland annat: Med den rätt vi ega öfver vårt eget lif och saknande alla. tillgångar lemna vi denna verlden, som varit så grym och fasansfull för oss — — försök icke att föreställa dig hvilka lidanden jag och min son hafva utstått. Din inbillning skulle aldrig kunna måla det. Jag sänder dig en kyss min goda syster. Om några timmar äro våra lidanden slut.. — Af det andra brefvet syntes att hr de Caluwe hade i Frankrike fört rättegång om en betydlig förmögenhet och vunnit den vid underrätt, men åter förlorat den vid högre domstol. Ian har tillskrifvit detta den ofvannämnda f. d. notaricn, och det är i följd häraf som modren i sitt efterlemnade bref skrifver till denne notarie: Ert brott skall aldrig lemna er någon ro. Min skugga skall följa er öfverallt. Det enda som kan bereda er lugn är att ni säger alla menniskor att de fel ni begått härflutit från edra egna oriktiga föreställningar och att min son var en hederlig man. Björnjagt i Ostindien. Lord Edv. St. Maur, andre sonen af hertigen af Sommerset, har nyligen ljutit döden under omständigheter som göra hans frånfälle ännu mera smärtsamt. Lorden anlände den 9 sistl. november till Bombay från Marseille och blef som gäst emottagen af guvernören, hvilken följde St. Maur till Dharwar. Der förenade sig lorden med hr Brand, en gardesofficer, och hr Walker, distriktets civilingeniör. Den 14:de begåfvo sig dessa herrar på bisonjagt, men som buskskogen var mycket tät, så kunde icke jagtkamraterna hålla tillsamman, utan lorden blef skiljd från de andra. Plötsligt befann sig St. Maur midt cmot en björn, mot hvilken han genast afsköt sin pistol, så att kulan träffade djuret i bröstet. Genast skred björnen till an fall, men lorden drog sin jagtknif och tillfo 2 a a or LI 29 ot dar