Dagens Nyheter – 9 februari 1866, sida 3

. . Rätteg.och polisnyheter. Polisen. Häststöld. I går omnämdes, att från bryggaren P. Bjurholm blifvit stulen en ölkärra med förspänd häst. Så väl hästen som kärran hafva af en hr B. utskickad person jemte en poliskonstapel anträffats i närheten af Ekolsund. Tjufven, som är en för 2:a resan stöld straffad, nyligen frigifven kronoarbetskarl, hade spänt hästen från bryggarkärran och för en bondvagn, som han stulit, och med hvilken han skulle begifva sig i väg, just då han upphanns och greps. Råadhusriätten. NMordbrandsanläggningen vid Pilgatan å Söder. 1 förrgår fortsattes åter inför rådhusrättens 5:te afdelning ransakning med häktade viktualiehandlanden OC. Th. Höglund, tilltalad att natten till den 27 nästl. december hafva anlagt mordbrand uti egendomen n:o 31 Pilgatan å Söder. Förutom de i målet förut hörda voro till denna dag åtskilliga nya vittnen, deribland polisöfverkonstapeln Muhr, inkallade, men ehuru flera besvärande omständigheter mot H. förekommit, kunde likväl genom vittnesberättelserna icke utrönas, huruvida II är delaktig i brottet. Som förut blifvit omnämdt, har H:s fader, förre gästgifvaren A, Höglund, natten till den 5 nästl. jan. försvunnit utan att sedan låtit sig afhöra. Men derförinnan bade han tillskickat polismästaren Östlund ett bref, hvari han fritager sonen från delaktighet i brottet och säger, att han ensam är den skyldige. Detta bref öfverlemnades nu af domaren till sonen, att af denne inför domstolen högt uppläsas. Det innehöll följande: Goda hr polismästare, släpp ut mitt oskyldiga barn, jag ensam är skyldig, jag bar flaskan till vedboden och tände. Stockholm den 5 januari 1866. AA. Höglund. Efter uppläsandet af dessa rader föll den tilltalade uti en våldsam gråt, som varade ända till förhörets slut. Det förmodas, att den äldre H. dränkt sig, hvilken förmodan vinner stöd genom bodbetjenten Bergqvists vittnesberättelse, enligt hvilken H. skulle för denne hafva yppat sin afsigt att afhända sig lifvet och räsonnerat med honom, huruvida han ej trodde, att det lindrigaste dödssättet var att dränka sig. Under detta samtal hade den äldre H. gråtit bittert. Den tilltalade begärde att mot borgen få vistas på fri fot, och allmänna åklagaren instämde på anförda skäl i denna begäran; domstolen förklarade dock, att den först nästkommande onsdag och sedan den tilltalades moder blifvit hörd i målet, skulle taga hans begäran i öfvervägande, och återfördes Höglund i oe (rr