Dagens Nyheter – 9 februari 1866, sida 2

— Förklara er närmare! — Jag har lofvat föranstalta hundra messor i det kapell, der vi nu befinna oss, för den aflidne kommendören Foulques de Foulquerres själafrid. — Jaså, svarade emeriten. Jag framtog hundra guldmynt ur min börs och lade dem på altaret; derpå tillade jag: — Vill ni, min far, förrätta dessa messor? — Nej, jag ätar mig ej att sjelf göra det. Men jag lofvar dock att befria ert samvete från dess börda. Jag tog nu fram kommendörens värja, som jag hittills haft gömd under min pilgrimskåpa, och återtog: — Jag har äfven förbundit mig att afemna i slottet denna värja, som tillhört herr Foulquerre. Medan jag yttrade dessa ord, gjorde jag en rörelse, likasom ville jag lägga vapnet på altaret bredvid guldmyuten. Eremiten hejdade mig. — Nej, sade han, nej! Här är icke platsen för denna värja, som så ofta varit doppad i kristnas blod... — Hvar skall jag då göra af den? frågade — Ni skall bära den till rustkammaren, svarade han i tvär ton; den kommer dåi passande sällskap . . Och han lemnade kapellet jemte mig. (Forts.)