Äfventyraren. Roman af förf, till ;Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. AZ.) Vid foten af klippan var en liten håla bildad, derinne var allting torrt, och marken betäckt af mjuk mossa. Jag lade mig ned, och det dröjde icke länge, förrän jag, oaktadt alla ansträngningar att hålla mig vaken, somnade utaf. Huru länge jag sof, vet jag icke; nog af, när jag vaknade, började det redan skymma. Jag hade nu fått hvila nog, men hungern förorsakade mig olidliga qval; ty jag hade icke förtärt något på hela dagen. Jag kunde icke hoppas få mat och tak öfver hufvudet, förrän jag kommit fram till Tete-Foulques; också fortsatte jag med brådskande steg min vandring och följde dervid den gångstig, som enligt vägvisarens utsago ledde till slottet. Tvifvelsutan var tiden längre framskriden än jag trodde, ty efter en halftimma blef det fullkomligt mörkt. Medan jag sålunda gick och famlade, kom jag till ett ställe der vägen grenade sig. Jag hade nu att välja på två vägar, af hvilka den ena ledde åt höger och den andra åt venster. Hvilkendera skulle jag taga? Jag lät slumpen styra mina steg och följde den venstra. Men slumpen var ogynnsam; ty sedan jag gått ett stycke, kom jag fram till en oöf