Men detta löfte uppfylldes lika litet som många andra. I Frankrike skedde redan den 10 mars 1518 en utskrifning af 40,000 man till 6 års tjenst, och den 9 juni 1824 en annan af 60,060 man till 8 ärs tjenst. Vid begge tillfällena sades att utskrifningen blott var en tillfällig nödfallsutväg, men detta var tydligen en tom fras, tv regeringen fastställde icke några nya och bättre vilkor för militärisk tjenst, så att manskap kunde finna större uträkning än förr vid att låta anvärfva sig. Enligt den efter Julirevolutionen antagna chartan skulle kamrarne särskildt för hvart år bestämma kontingentens antal. Dermed voio hrr deputerade ej särdeles nogräknade, ty sjelfva hade de hunnit öfver utskrifningsåldern och sina söner kunde de lätt friköpa eller på annat sätt befria från krigstjenst, 1 fall lotten träffade dessa. Ivarken högra eller venstra sidan af kammaren tycktes hafva någon aning om, att sjelfva den tvungna rekryteringen var i högsta grad orättvis, i thy att den eudast drabbade sjelfva folket och mest dess fattigaste klasser. De beviljade således de årliga utskrifningarne lika regelbundet, som de kejserliga senatorerna beviljat dem, både förut och efteråt. Man drog ej i betänkande att redan genom lagen af den 21 mars 1832 förklara, att uttagning. genom lottning skulle vara grunden för rekryteringen, och att endast såsom bisak bibehålla de af vissa vilkor beroende frivilliga kapitulationerna. Tjenstetiden nedsattes väl från 8 år till 7, men deremot ökades den årliga utskrifningen till :80,000 man. Från den hastigt öfvergående ljusning, då den första bourbonska regeringen tycktes inse det orättvisa i konskriptionen, var :man nu återgången till den napoleonska militärdespotismen. Konskriptionssystemet hade från Frankrike utbredt sig till både de införlifvade länderna och till de tvungna eller frivilliga bundsförvandterna. Andra stater antogo det också villigt, ty det lemnade regeringarne den billigaste utväg att skaffa sig härar af en styrka, vida öfverskridande den skäliga proportionen till landets befolkning. Den nya konskriptionen var ingentine annat än en utsträckning af den förra tvångsutskrifningen till en större del af befolkningen, och en utvidgning af den personliga ofriheten. Men som de fleste af de förut stadgade undantagen från krigstjenst nu blefvo upphäfda, så invaggade man sig en tid i den inbillningen, att det militära slafveriets större allmännelighet vore ett framsteg på de politiska rättigheternas och skyldigheternas område. De nya befrielserna från krigstjenst voro dock mycket mera beroende af slumpen än de gamla, då t. ex. somliga städer friköpte sig och då man vid soldatutpressningen åtminstone fistade någotafseende på åkerbrukets och näringarnes behof af de bästa krafterna. Nu dragas -deremot genom lottning in i armeen dughga och odugliga om hvartannat, så att den blindaste slump afgör, om menniskor skola få i fred sköta sitt värf eller tvingas in i krigstjenst. Verldshistorien företer icke något exempel på att menniskoslägtet Jåtit sig till den grad i frihetens och jemnlikhetens namn föras bakom ljuset, som i fråga om konskriptionssystemet. Chateaubriand kallade detta system för en infernalisk lagstiftning,, och franska generaler och amiraler ha ofta benämnt det ett slafverisystem. — Sjelfve Napoleon insåg dess orättvisa. När statsrådet under konsulatet öfverlade om konskriptionens utsträckande till örlogstjensten, yttrade han nemligen: Sjöministern säger, att han ej kan anskaffa matroser för 6 ENTRE SSE ARA Ks SUS CRS TE ee — ÅA nnn-2