Dagens Nyheter – 8 februari 1866, sida 3

Sköna Helena. Efter francaisens slut spelade han upp en polka, likaledes ur den Sköna Helena, och jag tror sannerligen att valsen, som han en stund derefter spelade, också var ur denna samma Sköna Helena. Det blef sedan en angenäm omvexling att ändtligen få höra en frangaise ur Fra Diavolo. Efter francaisens slut följa vi med in i ett stort förmak på andra sidan om danssalen. Hit tager ungdomen mellan dansarne sin tillflykt; här hvilar man upp sig och här bjudes upp till nya dansar — här konverseras, och här ätes glace. Kom, så slå vi oss ned här i soffan en stund. Ja, men först, ett enda glas punsch — se der ha vi brickan. Skål! En skål för skönhet, ungdom och glädje! — Hvem är den der lifliga damen med de eldiga ögonen och de mörka lockarne, i den ljusgula klädningen, hon, som vårdslöst hvilar i emman? Jo, det är friherrinnan P. född K. Nå hvem är den der ståtliga flickan med de friska kinderna och de klara, milda ögonen? Ni menar hon som är klädd i en guloch hvitrandig sidenklädning?, — just hon! Det är fröken S. B., lika god och älskvärd som hennes moder. Hvem är den der anspråkslösa, behagliga flickan i den gredelinoch hvitblommiga sidenklädningen? Det är äldsta dottern i huset. Nå, än den der hvitklädda, lilla täcka varelsen? Det är hennes yngre syster. Så der kunde vi obemärkt mönstra de unga damerna, hvilkas toiletter i allmänhet utmärkte sig genom enkelhet, men dock voro ganska smakfulla. I detta förmak, der ungdomen, som sagdt befann sig mellan dansarne, se vi också en och annan äldre gosse, som glömmer sina gråa hår för att få vara glad med de unga och till och med dansar en och annan dans. I en frangaise t. ex. äro den spanske och den italienske ministrarne vis-å-vis och båda dansa lika lifligt, om också kanske något mera sirligt än de unga kammarjunkarne, löjtnanterna och minister-ämnena omkring dem. Klockan mot half tolf spelas cotillonen, — den räcker till klockan tolf — och så är mottagningen slut. Ingen souper, endast glace, punsch, vin och vatten, samt äfven här och der brickor med smörgåsar (och för herrarne i ett hörn lilla snapsen och litet bayerskt öl, om så behagas). Tvenne spelbord funnos visserligen dukade i de båda rummen till höger om sammetsrummet, der vi först kommo in; men som dessa båda rum inneslöto så många sevärdiga konstsaker, taflor m. m., så fingo spelborden stå orörda. Man beundrade konstalsterna, man konverserade, och tiden gick ganska fort äfven för dem som icke dansade. Robespierre. En hr Vermorel har nyligen i Frankrike gifvit ut Robespierres samlade arbeten och hans bref till sina kommittenter. Såväl af dessa Robespierres egna skrifter som af hr Vermorels vidlyftiga kommentarier till dem, framgår att den man som i allmänhet är ansedd snart sagdt som en menniskoätare var i sjelfva verket en i högsta grad god och älskvärd man, utomordentligt fängslande i det enskildta umgänget och långt snarare egnad att väcka aktning och vördnad hos efterverlden än afsky. Detta är troligen öfverraskande för många, men de framlagda bevisen kan man icke godt komma ifrån att erkänna. Fruntinrens toilett ar, som våra älskvärda läsarinnor väl känna, nu för tiden så fin att man icke kan märka någon toilett alls på hals och armar, mera än den naturliga beklädnad som det ännu icke fallit damerna in att aflägga. I Italien börjar man gå ännu längre i blott-och-barhet. Till exempel på en lysande kostymbal i Florens. De närvarande damerna visade i allmänhet ofantligt mycket af sina behag, utan att låta genera sig af 2,000 närvarande gäster, men längst i detta hänseende gick ministern Ratazzis fru, ty hon var icke allena blottad uppifrån, utan äfven nedifrån. Hon skulle föreställa Cleopatra, men man tog henne för en bacchantinna. Hennes ben voro lika bara — och, det måste erkännas! lika sköna — som hennes hals. Få se om detta sätt att kläda, — eller afkläda — sig blir gängse! En oQvätl i ett arbetshus. AMbetshjonen i Camberwells arbetshus i London: trakterades som öfligt nyårsdagen med extra: förtäring. Men för att göra glädjen så mycket större hade några personer subskriberat till me-: del för att arrangera en fest. Den stora mat-salen var dekorerad med fanor, flaggor och em-blemer. Festen börjades med en konsext och musiken utfördes af amatörer, under anförandt af en utmärkt musiker. Efter konsertan, Hefades en pjes af arbetshjonen, och und tiden undfägnades de åskädande med vin, apelsiner, punsch och tårtor. Sednare på aftonen dansade man, och som de besökandes auktal var ganska stort, så säg man en egendomije blandning af fattiga och rika dansande mest, hvarann. En af de besökande hade eifvit ett fat vin, enannan 50 skålpund röktobak. Ett fruntimmer : 1 ee 21 a FA FF a a