Dagens Nyheter – 7 februari 1866, sida 2

svett. Följande natten lät jag en af minga kam: martjenare ligga inne hos mig. Synen visade sig icke då. Under de sex följande nätterna var förhållandet enahanda; men på natteu mel: lan fredagen och lördagen afbröts min sömn änyo ar den ohyggliga uppenbarelsen. Jag tyckte, min betjent lig ett stycke ifrån mig på strada Strettas hårda stenbädd. Kommendör Foulquerre låg bredvid mig i samma stillning, som då han talade sina sista ord i vexlden, och sade likasom då: o — Laga att min värja blir förd till TitePoulques. och att man läser undra messor i slottskapellet för min själafrid... Jag svimmade åter och utstötte ett skri af förskräckelse, så att min betjent vaknade. Han slösade all möjlig omsorg på mig, och när Jag återfick besinningen samt gjörde honom frågor, svarade han mig, at han, strast innan han väcktes ur sin sömn, i drömmen ty it sig ligga på en mycket smal gata; men han hade hvarken hört eller sett kommendören. Hvarje fredragsnatt visade sig samma uppenbarelse vid samma timma. ;Synbarligen var det al största vigt för den aflidue Foxlquerres ande, att hans värja blef förd till Tete-Fovlques, eftersom han så ofta upprepade sin begäran derom. Men jag visste icke, hvad Tete-Foulques var för ett ställe. Jag sökte skaffa mig upplysningar, frågade de fransmän jag kände, och fick slutligen veta af en person från Poitou, att Tete-Foulques var ett sammalt slott, beläget omkring åtta franska mil rån Poitiers. Man hade de besynnerligaste saker att förtälja om detta slott och allt hvad leruti fanns; isynnerhet talade man i nejden