Dagens Nyheter – 6 februari 1866, sida 2

strada Stretta, en gata eller rättare sagdt en mycket lång och smal gränd, åt hvliken inga portar eller fönster vetta. Den är jemt upp så bred, att två män kunna stå midt emot hvarandra på densamma och korsa sina värjor, men icke taga ett enda baksteg. De stridandes vittnen taga plats vid hvardera ändan af gatan, för att hindra sysslolösa och nyfikna menniskor att störa striden. Andamälet härmed är att så mycket som möjligt förminska duellernas antal... Rolf afbröt don Raymond. — Jag förstår er icke, sade han; mig synes det som skulle ducllernas antal långtifrån att förminskas, ökas till följd deraf att de få så der strafflöst försiggå. — Visserligen, svarade kommendören; men betänk att en person, som hvarken vill utmana en annan eller sjelf blifva utmanad, eger full frihet att aldrig passera strada Stretta: ty om duellen inledes på något annat ställe, tillämpas lagans stränghet lika väl som om den derstädes aflupit. För öfrigt är det vid dödsstraff förbjudet att gå in på strada Stretta med en dolk eller pistoler, ty då skulle gatan säkerligen ofta bli skådeplatsen för mord. Som ni ser äro duellerna knappt tolererade på Malta. Man talar med en viss motvilja och blygsel om desamma, såsom i högsta grad stridande mot den kristna kärleken och föga passande på en religiös och välgörande ordens hufvudort. Ingenting kunde derföre vara mera stötande än kommendörens beteende, hvilken hvarje dag gick ut i sällskap med en stor skara unga fransmän och dervid alltid valde strada Stretta till mål för sina promenader. Han brukade stanna der, visa sina följeslagare alla de ställen,