Dagens Nyheter – 6 februari 1866, sida 2

al två skäl; dels emedan det smickrade min egenkärlek, dels derföre att jag, från första stunden jag såg HFoulques de Foulquerre, erfarit en stark motvilja för honom och att till följd deraf tanken på en blodig strid med honom tycktes mig nästan ljuf. Jag tackade mina landsmän för det förtroende, hvarmed de behagat hedra mig, och lofvade söka visa mig detsamma värdig. Vi voro då i de första dagarne af påskveckan. Med afseende på helgden af denna tidpunkt, kommo vi öfverens om att mitt besök hos kommendören skulle uppskjutas, tilldess påskhögtiden var förbi. Men, ehuru jag saknar bevis, är jag fullt öfvertygad om att Foulques på något sätt fått kännedom om hvad som försiggått hos mig och det beslut som fattats, samt att det med anledning deraf fallit honom iu att taga initiativet och förekomma oss genom att inleda tvist med mig, Låingfredagen inträffade. Det är ett spanskt bruk att den som älskar en qvinna denna dag följer henne ur kyrka i kyrka och öfverallt finnes till hands vid vigvattenskärlet, för att vid hennes inträde och utgång bestänka henne med det heliga vattnet. Jag skulle nästan tro att det är den hos alla spanjorer medfödda svartsjukan, som förestafvat detta bruk, hvilket ej har något annat syfte, än att hindra andra kavaljerer att begagna sig af ens frånvaro och inleda bekantskap med den qvinna, som är föremål för ens ömma känslor.