Dagens Nyheter – 6 februari 1866, sida 1

med flit: till det yttre; ty i verkligheten iro de sedesamma behäftade med lika mycken svaghet som andra menniskor. Men de förstå att insvepa sig sjelfva och sina orena böjelser i en så ogenomskinlig slöja, de sprida omkring sig en så stark lukt af dygd och oskuld, att man som oftast är föremål för de nedrigaste intriger, utan att sjelf ha någon aning derom. Alla menniskor finna emellertid sin räkning vid detta förhållande: hustrurna äro aktade, männen nöjda och älskarne belåtna. Af hvad jag redan sagt, finner ni säkerligen, att de sedesamma äro i besittning af en alltför stor förställningskonst för att icke ha synnerligen djupt studerat menniskohjertat. Dessa grundliga studier ha ingitvit dem den åsigten att de franske kavaljererne äro de älskvärdaste och årtigaste i verlden, men på samma gåug ytterst djerfva, och att deicke väl hunnit intaga ett qvinnohjerta, förrän de för kommande och gående utbasunera sin triumf, hvadan det är alldeles omöjligt att hålla en kiärlekshandel med dem hemlig. Huruvida de sedesamma ha tillräckligt talande skäl för denna sin öfvertygelse, vill jag ej söka afgöra; men säkert är, att fransmännen, som öfverallt annorstädes ha stort insteg hos fruntimmer, på Malta få hålla till godo med mindre eftersökta qvinnor ur den lägsta samhällsklassen. Tyskarne deremot äro de sedesammas gunstlingar, och ha att tacka derför lika mycket sitt lugna sinne, som sina ömma känslor och rödlätta kinder. Spanjorerne ha just icke heller att beklaga sig öfver dessa damers otillgänglighet, och det kommer sig förmodligen af det rykte för tystlåtenhet och pålitlighet i kärleksaffärer som de åtnjuta.