Dagens Nyheter – 5 februari 1866, sida 3

lramstalldes ett tformelt hunder för fattande af beslut vid detta sammanträde, bestående deruti, att deputerade först, euligt gällande stadgar, skulle hafva yttrat sigifrågan, innan densamma kunde in pleno till afgörande företagas. Ett nytt sammanträde blef sålunda utsatt till den följande dagen. Det är i de förut nämnda stadgarne föreskrifvet; att den skriftliga anmälan som till ordföranden framställes, rörande sammankallandet af ett extra möte, bör vara uppspikad på ctt inom studentföreningen anvisadt ställe, för att vara tillgänglig för medlemmarne i föreningen intill dess sammanträdet blifvit hållet. Denna föreskrift är gauska välbetänkt; den afser dels att bereda studenterna tillfälle att göra sig bekante med detaljerna i det ärende som skall föredragas; dels äfven att fästa deras uppmärksamhet på, hvilka personer det är, som begärt sammanträdet. Under den tid som förflöt mellan det första och andra sammanträdet, blef den ifrågavarande skrifvelsen, 1 flera personers närvaro, och under uttryck som utvisade stor förtrytelse, bortrifven af amanuensen, fil. d:r Elof Tegner, son af prosten Tegner och sonson till den frejdade skalden. Vid sammanträdet, som talrikare besöktes, än hvad förhållandet varit under närmast föregående terminer, och dervid man fick se personer, som aldrig förr bevistat något studentmöte, imleddes diskussionen med skarpa anmärkningar mot doktor Tegners här ofvan nämnda förfarande, och ett allmänt missnöje gaf sig deröfver tillkänna. Hade denna diskussion fått utveckla sig, så är det intet tvifvel om, att den stränga tillrättavisning, hvilken då som ett preliminärbeslut träffat doktor Tegner, såsom förslagets då mest markerade motståndare, äfven kommit att utöfva inflytande på den sednare öfverliggningen och omröstningen rörande festen. För att förekomma detta, uppträdde fil. d:r Billing till Tegners försvar, påstående att det väl ej var så farligt om denne från sin plats borttagit ett smutsigt papper, äfven om detta skulle hafva skett före den tid, då borttagandet var berättigadt, m. m. Ordförauden förhjelpte dertill att diskussionen i denna fråga icke langre fortsattes. Då derefter hufvudfrågan till behandling förekom, erfor man snart, huru de som ville förhindra festen beredt sig att genom allehanda dialektiska funder förlöjliga eller nedergöra dem som talade för densamma. En studerande Andersson, af skånska nationen, talade enkelt och väl för anställande af en fest, eller åtminstone att en opinionsyttring skulle uttalas af studenterne i anledning af den vunna riksdagsreformen. Häremot uppträdde docenten Svahn, som på allt sätt sökte genom vanställningar förlöjliga Anderssons yttrande. 1 samma anda som Svahn yttrade sig den förut ofta nämnde ammanuensen Tegner och doktorerne Billing och Widerström, som i de dagarne gick hafvande med ansökan till en ledig theologisk adjunktur. Det väckte särskilt uppseende, att af göteborgska nationen, utom docenten Svahn, äfven hrr Sjöberg och Thulin voro mot förslaget, då annars göteborgarne i allmänhet höra till de liberale. Att studenterne i allmänhet voro för förslaget, lider intet tvifvel, men lycksökarne voro denna gången starkast i debatten och utöfvade såväl härigenom, som äfven genom förut gjorda enskilta framställningar, en tryckning på pluraliteten. Hr Svahn var redan då föreslagen till erhållande af ett större resestipendium, som han senare erhållit. För herr Widerström hägrade en teologisk adjunktur, med thy åtföljande. feta proebende. Herr Billing förestår en lektorsbeställning vid Lunds högre elementarläroverk. Herr Tegner har redan för namnets skull omhuldats med oförtjenta utmärkelser och fördelar och vill nu härtill lägga förvärfvade förtjenster af den art, som alltid kan påräkna erkännande af de akademiske allmoseutdelarne. På detta sätt låter tilldragelsen sig lätt förklara, utan att man derföre behöfver antaga, att den akademiska ungdomen i allmänhet är angripen af något slafsinne. Mot ordföranden i studentföreningen förekommer den högst betänkliga anmärkning, att han redan dagen förut från studenterna i Köpenhamn skulle hafva erhållit den lyckönskningsadress i anledning afreformförslagets framgång, hvilken han först uppläste sedan öfverläggningarne voro slutade. Om uppgiften, angående tiden då telegrammet ingått, är riktig, så visar det större diplomatisk beräkning, än den som vanligen finnes hos personer vid herr Assarssons ålder, att uppskjuta uppläsandet af densamma intill dess öfverläggningarne voro slutade. Om derigenom broderskapet mellan Köpenhamns och Lunds studenter närmare tillknuytes, eller förtroendet mellan de sednare och deras ordförande ökas, blir deremot en annan fråga. Under den förutsättning, att en framställning af förhållanderna, sådane de verkligen voro, vid de sammankomster i studentföreningen, då frågan, om firandet af en fest eller uttalandet af en allmännare opinion i anledning af den vunna riksdagsreformen, förekom, skulle för frågans belysning vara af vigt, hafva flera dervid när: varande jemfört sina iakttagelser, hvilka blifvit