ärselvasamstnr ek Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. q (Forts. fr. föreg. A.) — Min herre, sade don Raymond, jag har träffat på en ung qvinna denna natt och efter uppgifven adress fört henne hit i en bärstol. Hon är nu sanslös; vill ni vara så god och se efter om ni känner henne... — Med största nöje, svarade Samuel, som försedde sig med en fackla och följde kommendören. Vid åsynen af Johanna, visade han alla tecken till den lifligaste förvåning; han knäppte ihop händerna, framstammade några osammanhängande ord och utbrast slutligen: — Vid Abrahams, Isaaks och Jakobs Gud, det är fru Tremblaye! Är det möjligt? — Hvad säger ni? frågade don Raymond lifligt. Samuel upprepade sina ord. Kommendören återtog: — Detta fruntimmer skulle således vara chevalier Rolf Tremblayes hustru? — Alldeles, svarade juden. — Ar ni säker derpå? — Så säker som att jag lefver. — Kan jag få tala med chevaliern? — Ja, han är inne hos sig; jag skall gå och underrätta honom om saken. : — Han bor således här? — Ibland; han hyr en liten våning af mig. Samuel ämnade gå, men don Raymond hejdade honom och sade: