Ng ERE K I varifrån komma ni nu? frågade kommendören. — Vill ers höghet ycta det? — Ja! — Vi hafva hållit oss gömda i en port. Derifrån ha vi åsett striden mellan er och den person, som anföll oss. Då vi sågo er segra, följde vi de begge betjenterna som bortförde fruntimret. Ni vet nu sanningen och kan vara öfvertygad om att verkliga förhållandet är sådant som vi uppgifvit. a — Bra, sade don Raymond. Annu en fråga. — Vi vilj a gerna svara er. — Hvar Träffade ni denna dam? — Här i granskapet, vid hörnet af CroixRouge-gatan. — Hvart bar ni henne? — Till Jussiennegatan, hotell Lyon. — Och hvart skulle ni sedan bära henne? — Till värdshuset Kung Salomo, ChercheMidi-gatan. — Vet ni hennes namn? — Nej, vi se henne i dag för första gången. — Bär henne dit hon sjelf tillsaet er; Jag skall följa med... Kommendören lade Johanna varsamt på kuddarne i bärstolen, och man begaf sig i väg. Efter en kort stund stannade bärarne vid värdshuset Kung Salomo. Johanna hade ännu icke återfått medvetandet. Don Raymond bultade på porten. — Jag önskar tala med värdshusets CL ArCs sade han till betjenten, som öppnade. Den gamle Samuel blef straxt synlig. — Kan jag på något sätt vara ers höghet till tjenst? frågade juden. (Forts.)