embeten då de icke längre hafva majoritet inom parlamentet. Förenta Staternas president har ett veto mot kongressens beslut. Han kan väl icke utfärda några lagar utan kongressens samtycke, men han kan deremot behålla sina ministrar, äfven om de ha kongressens majoritet emot sig. Hvarat kommer då denna öfvervägande auktoritet i en verklig folkstat? Endast och allenast deraf att presidenten sjelf tillkommit genom folkets fria val, avt tiden för hans regeriny är begränsad och att folket efter denna tids utgång åter har tillfälle att genom ett nytt val drifva sin vilja igenom. Denna strid har visat sig mer än en gång i Förenta Staternas historia, och folket har ingalunda alltid röstat för kongressen mot presidenten. Under presidenten Jacksons tid utföll t. ex. folkets val kraftigt för presidenten mot representationen och bevisade att regeringens makt är betryggad äfven under den allra friaste statsform, om den verkligen förstår att stödja sig på folket. Men till hvilka slutsatser leder det, då fransmännens kejsare uppställer dessa förhållanden såsom analogier för Frankrike? Vi tro att af alla teorier, som vi redan hört från franska tronen, just denna innebär de allra sämsta konseqvenserna för samma tron. Kamrarne skola, heter det, utöfva en kontroll, men kejsaren skall likväl vara oförhindrad att regera efter sitt godtfinnande. Men är under sådana förhållanden dynastiens bistånd möjligt? Om man hade någon säkerhet för att den regerande kejsaren slägte efter slägte vore en man med insigt och visa regeringsgåfvor, som förstode att träffa det rätta i hvarje strid mellan representationen och regeringen, så vore teorien visserligen antaglig. Men någon sådan säkerhet finns ej ens för en på lifstid vald kejsare. Kejsaren kan under en följd af å vara klok nog att döma riktigt i hvarje strid mellan den kontrollerande myndigheten och regeringen, men han kan sedan genom ålderdom, sjuklighet, andliga eller materiella inverkningar, genom egna eller andras misstag, genom falska förespeglingar eller bedrägerier bli urståndsatt att längre träffa det rätta. Hvad blir då följden af ett sådant system? — Frankrikes historia — hvars sanningar ju skola respekteras lika mycket som religionens, enligt kejsarens företal till Julius Ciesar, — har svarat derpå under nära ett ärhundrade. Just derför att man icke kunde på laglig väg få bort ministrarne från deras embeten, har man i stället jagat bort regenten! Och en ärftlig dynasti, hvad säkerhet lemnar väl den att tronarfvingen alltid skall ha vilja och förmåga att finna det rätta i dylika strider? De kontrollerande kamrarnes kraft förnyas vid hvarje valepok, den tillväxer ständigt i andlig och moralisk kraft genom de nya valen, som utrensa de odugliga eller oredliga elementerna. Men kan man alltid säga detsamma om en enda individ? Lemnar den naturliga arfsföljden ens den aflägsnaste garanti derför? Man beundrar redan i hög grad om inom en familj — tt. ex. matematikern Bernouillis — en viss förmåga fortplantar sig genom några slägtled. Med de stora andarne inom koustens och vetenskapens verld, en Goethe, Copernikus, Keppler, Newton, Linnt, Laplace, Humboldt, har detta icke varit händelsen ens genom två slägtleder. Inom regenthusen stå de stora förmågorna ej blott enstaka i sina familjer, utan på de flesta besannas dessutom att åldern och händelsernas gång ofta missledt de största talanger. Om man likväl jemte dynastierna och de ärftliga monarkierna låter en representation ega bestånd, som oupphörligt rekryteras med folkets största förmågor, som får kontrollera men icke besluta, så blir den enda följden deraf den som Frankrikes historia visar: dynastiens slutliga undergång! Den parlamentariska regeringsformen är måhända i och för sig ej den bästa, men den är den enda, som betryggar en dynastis existens jemte en folkrepresentation. Detta förnekar franska trontalet och åberopar analogien med Amerika. Nåväl! om vi se litet nogare på konseqvenserna, så tro vi oss med visshet kunna säga, att vid fortsättningen af sådana fel, som i den amerikanska affären, analogiens fortsättning icke kan — icke skall uteblifva i Frankrike.