ek oe Peres-gatan. När bärarne gått efter denna ett stycke, föll det dem in att ta en genväg och veko derföre af vid hörnet till Saint-Guillaumegatan. Denna lilla gata, som äfven midt på dagen brukade vara högst obetydligt trafikerad, var vid denna sena timma alldeles folktom. Vagnen stannade, och samme herre, som vi träffat vid Jussienne-gatan hoppade ur densamma. Han drog sin värja ur slidan samt skyndade till fots och åtföljd af sina två lakejer efter bärstolen, som icke hade mera än ungefär tjugu stegs försprång. Då han hann upp den, ropade han till bärarne med barsk stämma; — Spring undan, kanaljer, annars hugga vi LR ned er på ögonblicket! Bärarne läto icke säga sig detta två gånger, utan togo hals öfver hufvud till flykten, lemnande bärstolen qvar midt på gatan. Det var just detta angriparen velat. Han öppnade dörren till bärstolen och sade till Johanna, som var nästan tillintetgjord af förskräckelse: — Jag förutspådde ju för en stund sedan, att en tillgjord ärbarhet skulle föra olycka (Forts.) med sig. Jagthistoria. Från Gefle berättas att en orrhöna tog sig häromdagen det orådet för att flyga tvärs öfver landsvägen, Just som en resande for der fram. Medelst en skicklig klatseh med piskan, fällde då skjutsbonden får geln till marken och blef genom detta lyckliga resultat öfvertygad om, att den tid icke torde vara aflägsen, då stekta — ankor komma att flyga godt folk i halsen.