Dagens Nyheter – 2 februari 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf: till ;Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. A.) Johanna sade till sig sjelf, att försynen synbarligen kom till hennes bistånd. Hon gaf bärarne genom en åtbörd tillkänna att hon antog deras tillbud, och dessa kommo genast fram till henne samt ställde bärstolen så att hon beqvämt kunde stiga uti den. Derpå tog den ena bäraren af sig mössan och frågade: — Hvart skall det bära af, min lilla fröken? — Bär mig till hotell Lyon vid Jussiennegatan, genmiälde den unga qvinnan. — Skall ske! Och det skall icke töfva länge, förr än vi äro framme... Ni är så lätt att bära... Härpå satte de sig i gång. Den enformiga vaggning, som utmärker detta sätt att färdas, försänkte Johanna i ett dvallikt tillstånd, hvari hon ännu befann sig, då bärstolen sattes ned, och en af bärarne sade till henne: — Nu äro vi framme, min lilla fröken. Johanna steg ur. — Se här, sade hon och räckte bäraren ett guldmynt, håll till godo, min vän. Bäraren trodde först att det var ett francsstycke han fått, men när han sedan kom underfund med, att det var guld, utgöt han sig i tacksägelser och frågade slutligen: