Dagens Nyheter – 1 februari 1866, sida 3

till bröllopsdagen, destö iängsligare blef den nerfsvage brudgummen, och han lät ofta unc falla sig yttranden, sådana som: Ack, om det väl vore öfver! och: Jag vet inte hur jag skal våga. — Bröllopsdagen kom, och bruden vär tade sin brudgum, men denne uteblef, och då man sökte ofter honom, fann man honom härgande död på en vind. Glädje och sorg. Vör några år sedan sågs i Wien en karl, som gick omkring med en korg och sålde hvarjehanda småkram, och fann sg mycket lycklig om han kunde förtjena e t par riksdaler till sin talrika familjs underhåll. Så dog en qvinlig anförvandt och lemnade honom i ar naeva tusen riksdaler samt en haf lott till. 1839 års statslån. Vid nästföljande dragning vann denna lott hufvudviust, och sedan dess har han fyra gånger fått högsta vinsten. Men besynnerligt nog dog ett af hans barn för hvarje ny vinst, och han hade nu blott en enda son qvar. För att få behälla denne, sålde han alla sina lotteripapper och lefver pi sina räntor. lHvarje eftermiddag ser man den fordne schackraren promenera på Pratern i ett lysande ekipage med sin enda son bredvid sig. Olycksfall. Vid Blackway-jernvägsstationen i England tilldrog sig nyligen ett olycksfall, som för sin sällsynthet förtjenar att omnämnas. En lokomotivförare vid namn Smith var inne på stationen sysselsatt med att smörja maskinen, och skulle just gå derifrån, då han varsnade ett tåg kommande från höger. För att undvika detta tåg sprang han åt andra sidan, men råkade der ut för ett annat tåg som gick ut från stationen. Kullskuffad af lokomotivet, föll han så att halsen kom rätt öfver den ena af skenorna, och då tåget var borta fann man att hans hufvud var af vagnshjulen ful!komligt skiljdt från kroppen. Gift eller icke gift. 1 Prestonskyrkan i Englaud förrättades nyligen en vigsel, som förenade två älskande, men under ceremonien inkom brudens moder i kyrkan och ropade att hon förbjöd vigseln. Presten afslöt genast ceremonien, som hade hunnit så längt att brudgummen hunnit förklara att jag — — tager dig — — till min äkta maka, hvarpå prestmannen förklarade den halffärdiga vigseln för ogild. Brudgummen lät sig ej nöja dermed, utan fullföljde saken vid konsistorium, der vigseln också förklarades giltig. Farlig komkurrens. En ryktbar tandläkare i Paris, som hade den olyckliga vanan att sofra med öppen mun, vaknade plötsligt en dag i följd af en förfärlig smärta. Han har en stor apa, som länge med uppmärksamma ögon följt sin husbondes rörelser, då han opererade sina kunder. En arbetare hade dagen förut der qvarglömt några fina tänger; apan tog dem och verkställde vid ljusskenet samma operation på sin herre, som hon sett verkställas på så många andra. Denna obehagliga händelse, som kostade läkaren en af hans framtänder, var honom så mycket kännbarare, som han just stod i begrepp att gifta sig. Charad. Mitt första man beständigt läsa får Om alla händelser och alla tider Om kärleks djupa qval, om dygdens strider, Om brustna hjertan, aldrig läkta sår! Mitt andra kniper härdt i dina tår Och ofta nog din nästipp deraf lider. Din hand jemväl ock stundom skada får. Mitt hela ser man aldrig i gemaken, Men ute, på gatstenarna och talen, Och skogen deri klädd om vintern står.