Dagens Nyheter – 1 februari 1866, sida 2

som Johanna mer än en gång sett honom öpp na... Den stod på glänt. Det var omöjligt att tvifla längre: Johanna hade försvunnit! Bärstolen. Se här hvad som händt. Då Johanna hörde ljudet af Rolfs steg aflägsna sig och slutligen bortdö, tviflade hon i början på att han verkligen lemnat huset. Men då han på en lång stund icke lät höra af sig, släppte hon vapnet, som hon hela tiden hållit rixtadt mot sitt bröst. Derpå sökte hon reda de tankar, som 1 ohejdad yra jagade hvarandra i hennes hjerna. Antonia Verdi sysselsatte henne mest. Af alla de lidelser, som förhärja menniskohjertat, är svartsjukan den förförligaste! Ingen förmår såsom den ge Hf och verklighet åt de hjernspöken den skapar. Också var Johanna så fullkomligt förvissad om Rolfs trolöshet, att icke ens en skugga aftvifvel uppstod hos henne. Efter en stunds grubblande kom hon till den slutsatsen att hennes man, då han lemnade henne, skyndat att uppsöka hennes rival och att de två älskande nu i hvarandras armar skrattade åt hennes svartsjuka. Den stackars Johannas hufvud kunde icke uthärda denna grymma tanke. Ett slags vansinne bemäktigade sig henne. Hon kände sig plötsligt i besittning af en öfvernaturlig styrka, och utropade: — Också jag skall besöka denna qvinna! Från beslut till handling var det icke långt. Utan att ge sig tid till att byta om klädning,