Rolf spratt ofrivilligt till. Ilade väl Johanna upptäckt hans lifs hemlighet? Visste hon att han var gift, redan innan han gjorde hennes bekantskap, och att deras förening således icke var laglig? Men markisen af Thianges var ju den ende, som kände detta förhållande, oeh Johanna hade icke träffat markisen. Rolf lugnade sig straxt. — Kära barn, sade han, dina förebråelser göra mig förtviflad, men jag upprepar det ännu en gång, jag kan ingenting svara, emedan jag ej förstår anledningen till din förbittring ...-. Säg mig nu uppriktigt, hvad du har på sinnet! Hvad anklagar du mig för?... Får jag blott veta det, skall jag nog kunna rättfärdiga mig. — Du vill således att jag skall tala? — Ja, jag ber dig derom? Johanna förde handen mot sitt hjerta, likasom för att hämma dess våldsamma slag, och lyckades genom en öfvermensklig ansträngning någorlunda återvinna väldet öfver sig sjelf. Hon frågade i en nästan lugn ton? — Du sade mig ju, att din frihet var hotad, derföre att du deltagit i en politisk komplott? — Ja, svarade Rolf. Johanna fortfor: — Du sade mig ju äfven, att du förklädt dig 1 dag, emedan du hade vigtiga angelägenheter att uträtta i den folkrikaste trakten af staden och icke ville ådraga dig någon uppmärksamhet? — Ja, svarade herr -Tremblaye för andra gången. — Nåväl! frågade Johanna, hvarföre sade.du mig allt detta?