Dagens Nyheter – 31 januari 1866, sida 2

vara rågadt och en oersättlig förlust liden. Hon var bedragen! hon var icke mera älskad! Johanna ville skynda till Rolf och öfverhopa honom med förebråelser för hans ovärdiga beteende. Hon öppnade för sådant ändamål salougsdörren, men hon rörmådde icke stiga öfver tröskeln. — Det slag, som träffat henne, var alltför våldsamt, blodet stockade sig åt hufvudet, och hon föll nästan afsvimmad ned på golfvet. Efter förloppet af en minut återfick hon en smula krafter. Hon reste sig med möda upp, och gick till en hv:lsoffa, hvarpå hon lade sig. Der tyckte hon sig hålla på att dö. SälNsamma ljud trängde till hennes öron, och det såg ut för henues ögon, som om alla föremål i rummet dansade omkring. Härpå följde en nervös kris; den stackars qvinnan pinades, och för att qväfva ljudet af de nödrop, smärtan aftvang henne, bet hon konvulsiviskt i en af soffkuddarne. — Detta varade vid pass fyra eller fem minuter. Sedan frambröt eu ström af tårar, hvarpa ett tillstånd af nästan fullkomlig vanmakt inträdde. 1 det ögonblick, då Rolf kom tillbaka till salongen, voro Johannas krafter till den grad nedstämda, att man skulle ha kunnat tro henne vara sanslös. XXX Rolf och Johanna. Herr Tremblaye skyndade fram till den unga qvinnan, så snart han varseblef hennes tillståud och ropade med en rörelse och oro, som icke voro låtsade: