riket eger rum, än ock den högsta milttära och den högsta civila myndighetens förening hos en och samma person, synes mig påkalla särskild uppmärksamhet på klagomål af den beskaffenhet, som förevarande; och jag uppdrager derföre åt krigsfiskalsembetet att, med ledning af hvad jag här ofvan anfört, inför kungl. krigshofrätten lagligen tilltala militärbefälhatvaren på Gotland, herr generalmajoren m. m. Gyllenram, samt, såväl för hvad jag redan lagt honom till last, som för hvad vidare under målets handläggning må kunna utredas vara å hans sida feladt, ä hr generalmajoren yrka det ansvar, hvartill lag och sakens beskaffenhet föranleda; och bör, efter det klaganden, infonteristen Winter, blifvit hörd och tillfälle honom beredt att närmare utveckla sitt ersättningsanspråk, samma anspråk efter befogenhet understödja; egande krigsfiskalsembetet att, derest omständigheterna under målets lopp sådant föranleda, jemväl i behörig ordning anhängiggöra och utföra talan emot den eller dem, som jemte hr generalmajoren kunna gjort sig till ansvar i saken förfallne. På grund af hvad hr justitie-ombudsmannen sålunda yttrat och förordnat har krigsfiskalen C. Nordenfalk inför kungl. krigshofrätten tilltalat militärbefälhafvaren på Gotland, hr generalmajoren m. m. H. G. Gyllenram för det han dels underlåtit att inom den i 21 8i kungl. maj:ts tjenstgöringsreglemente för armen stadgade tid, befordra infanteristen vid Gotlands nationalbeväring Fredrik Winter till straff för den fylleriförseelse, hvarföre denne blifvit vid mönstring med Tingstäde kompani den 8 maj förlidet år arresterad; dels olagligen förfarit derutinnan, att Winter blifvit för ifrågavarande förseelse af hr generalmaJoren ådömd åtta dagars vaktarrest: dels uraktlåtit att tillse beskaffenheten af den arrestlokal, hvarest det Winter ådömda straffet verkställts, så att ej mindre det otillbörliga försvårande af Winters arreststraff, som honom tillskyndats genom fönsterluckornas tillslutande kunnat afstyras, än ock framtida bestraffningar i samma arrest på ett mot laglig ordning stridande sätt förekommas; Hvarförutan anmärkes, att hr generalmajorens förklaring, rörande Winters uppgift, att denne under arresttiden ej bekommit nödig föda, lemnar outredt, huruvida ej den besparing, Winter vid arresttidens slut haft till godo, uppkommit genom tvång och uraktlåtenhet, att de första arrestdagarne tillhandahålla Winter föda, på sätt denne sednare uppgifvit. Dessa handlingar hafva nyligen varit Winter delgifne, och har Winter med anledning deraf till kungl. krigshofrätten ingifvit sin förklaring, hvaruti förekommer, att Winter med största förvåning erfarit, genom hr krigsfiskalens tillkännagifvande, att generalmajoren Gyllenrams ofvananförda förklaring skulle hafva varit Winter tillhandahållen för påminnelsers afgifvande, utan att han sig deraf begagnat,, försäkrande Winter att han aldrig afvetat, att ett sådant tillfälle varit honom beredt, än mindre blifvit delgifven någon dylik förklaring; med stöd häraf tillåter Winter sig att nu först bemöta några i hr generalmajorens förklaring förekommande uppgifter, helst han icke kunnat förut derom sig utlåta; öfriga punkterna i samma förklaring anser Winter vara af hr justitie-ombudsmannen så med sanna förhållandet uppfattade och utredde, att han icke har något vidare att dervid tillägga; att hr generalmajorens medgifvande af riktigheten i den beskrifning å arrestlokalens beskaffenhet, torde hafva dikterats af nödig försigtighet, på det att denna punkt icke skulle blifva ytterligare vidrörd, enär beskrifningen icke innehåller allt hvad som kunnat vara att öfverklaga, såsom: att i arrestrummet endast finnes en för alla arrestanterne gemensam brits och ett rankigt bord, således icke en stol eller ens en bänk till sittplats, att sängkläderna voro fulla af ohyra, samt att ingen luftvexling bereddes, hvarigenom, och då fyra personer voro vid tillfället på en gång der arresterade, den instängda luften måste blifva menlig för helsan, helst det icke förunnades arrestanterne att hemta frisk luft; att hr generalmajorens invändning, att klagomål aldrig förut försports öfver sjelfva arrestlokalen, anses af Winter icke betyda mera än, att arrestanterne af värfvade årtillerikompaniet icke våga klaga öfver arrestrummets olagliga beskaffenhet, af fruktan för att godtycket då kan drabba dem i högre grad; . ; : att, då hr generalmajoren bestrider sanningsenligheten af Winters uppgift, att han äfven hvad kosthållet beträffar blifvit undanhållen sin lagliga