— Hvad för slag! Tror ni, det någonsin händer att Mathias Auber icke lyckas? — Ni har förmodligen der en redogörelse för hvad ni uppsnappat? — Ja. — Gif hit! Mathias räckte Rolf en omsorgsfullt förseglad pappersrulle, i det han sade: — Jag är en samvetsgrann menniska, min herre, och har derföre icke velat visa mig sämre mot er, än ni mot mig. För sådant ändamål har jag låtit mina anteckningar omskrifvas på ett vårdadt språk af en bland mina vänner, en skrifvare af sällsynt förtjenst, och som hvilken dag som helst skulle kunna värdigt fylla en plats i akademien... Detta, ser ni, kostar mig en louisdor, men det är också ett välgjordt arbete. Var så god och döm sjelf. Rolf bröt förseglingen och läste följunde: RBapport, afgifven till herr chevaliern RBolf af Tremblaye angående ett fruntimmer, som säger sig heta Antonia Verdi. Rolf afbröt sin läsning. — Känner ni mig? utropade han. — Ja, som ni ser! svarade Mathias. HEftersom jag arbetade för er räkning, roade det mig att ta reda på hvem ni var. Chevaliern kastade åter blicken på rapporten, som han höll i handen. Denna började sålunda:! Frågor, till antalet sju, ha af herr chevalier Tremblaye blifvit framställda till hans ödmjukaste tjenare Mathias Auber. Bemälte Auber vill söka besvara dem så fullständigt som möj