Dagens Nyheter – 29 januari 1866, sida 3

pu Bref från en svensk arbetare Amerika. En snickaregesill, som förliden augusti månad afreste från Stockholm till Amerika, har från Newvyork skrifvit bref till sina hemmavarande, hvarutur vi meddela några utdrag, som kunna vara lärorika nog. Sjelfva resan faun han högst obehaglig, såsom fallet vanligen är med dem som första gången företaga en längre sjöresa. Sedan han beskrifvit den yttrar han: Vi ha mest att tacka J. Damm för allt oskyldigt lidande, både för dem som äro hemma och dem som rest efter hans anvisning. De första bedrägerierna, som vi började märka, var att Hirschman i Hamburg ville ha den biljett vi fingo af Damm. Många utaf oss tvekade, men lemnade dem slutligen, hvarefter vi fingo nya rese-kontrakter, som lofvade oss allt godt. Stadgandena om maten tycktes visa att den skulle vara tillräcklig och god. Många af reskamraterna från Stockholm voro godt hemma i tyska språket och resonerade duktigt med honom, samt lofvade, att om kontraktet icke uppfylldes under resan, skulle han få sota derför. Han såg litet haj ut, men på eftermiddagen före afresan bjöd han oss ner till kontoret, trakterade oss först med konjak och öl, och framtog derefter en skritt på svenska, lika med de förra puffarne som stått i Fäderneslandet från dem som förut rest; men ingen ville skrifva under. Hirschman fattade då glaset ånyo och bjöd oss taga en liten snaps — på det sättet tillkomma de granna puffarne i Fäderneslandet; de skrifva dem sjelfva och muta för underskrifterna. Jag tror väl att vi var 5 som skref! vo under,. Härefter kommer en utförlig beskrifning på sjefva resans besvärligheter och en framställning af de engelska kommissionärernas förknappningar på kosten, måhända icke så svåra som den föreställer sig, hvilken skrifver under kontrakter utan att ha ens läst igenom dem. Omsider hunno de fram den 17 september efter en ytterst stormig färd, hvarefter brefskrifvaren fortfar: Jag begaf mig genast upp åt staden för att söka Holmström och Baggström. Jag träffade unga Nordström, som kände igen mig och var så hederlig och skaffade mig arbete samt lade ut 10 dollars för mig till mat och logis. Arbete var det godt om då jag kom. Holmström lånade mig 66 dollars till hyfvelbänk, tvingar och knektar; det är ändå bara det aldra nödvändigaste, så att det fattas mig mycket ännu. Det är väl svårt med respengar att komma hit, men har man inga bekanta här, så är det intet annat än att ta frakt inåt landet och bli rätt illa behandlad. Så ha många handtverkare fått göra i sommar, hvilka nu kommit tillbaka. Två svenskar, som arbetat ett par år i Hamburg, bildhuggaren T. och snickaren P., blefvo mina goda vänner under resan och äro det än. De hade inga verktyger, alls inga penningar och ingen bekant; de gräto båda och sågo ingen annan utväg än att ta frakt inåt landet till bönder. Dagen derpå sade jag åt dem att följa med till II., som kanske kunde göra någonting. Man hade då redan fått in mera penningar och lade ut 80 dollars för P. och 30 för TT. till verktyger. Arbete fingo de båda på samma ställe som H. Jag arbeta på samma ställe der H. varit förut. Jag har gjort ett par pianostommar och förtjente derpå 16 dollar i veckan, och hoppas förtjena litet mer härnäst. Jag bor hos C., som är min verkstadskamrat, och på samma ställe äro äfven flera svenskar. CO. hälsar mycket. Hans hustru trifs ej här ännu, och jag för min del är ännu likadan, men det blir väl bättre då man kommer att förtjena bättre. Dagarne äro korta; man ser ej längre än till kl. 5 och här arbetas icke vid ljus. Sedan detta bref var skrifvet, i midten af november, har brefskrifvaren redan till jul sändt penningar af sin besparade arbetsförtjenst till sina hemmavarande. — 2 ! 2 -—— 0 ORO EER ASO ——