Dagens Nyheter – 27 januari 1866, sida 3

—— ——X-0) 00 FF TTSTTTTIYSLCEEEREKRISESCKSN jag snart skall bli nog lycklig att få kalla min brorsdotter . . . — Johanna, sade då chevaliern, jag har den äran att presentera för dig markisen af Orbesson, en af mina slägtingar: Derpå tillade han: — Min bäste farbror, jag har den äran att presentera för er fröken Johanna af Chambard, som inom en stund skall bli min hustru. — Jag är en öppenhjertig menniska, sade den gamle markisen, och går ibland något för långt i frispråkighet. Jag tillstår verkligen att jag blef förargad på dig, min vackre brorson, när jag fick höra att du ämnade gifta dig af kärlek, efter att ha försummat så många tillfällen att få rika arftagerskor... Jag fruktade att den lille skälmske Cupido hade lurat dig... Jag darrade vid tanken på en förening, ovärdig din ställning isamhället och det namn du bär . . . Men när jag nu har sett fröken, när jag med egna ögon öfvertygat mig om att det icke låg något öfverdrifvet i din beskrifning öfver denna skatt af oskuld, behag och skönhet, mottag, käre Rolf, min varma, uppriktiga välgångsönskan! ke, Och härpå gaf markisen sin brorsson ett kraftigt haudslag. Herr Pamiers hade uppmärksamt åhört hans tal och dervid gång på gång nickat till tecken af bifall. Oaktadt sin utomordentliga kallblodighet, erfor Rolf en viss oro. Han tyckte, markisens sätt att taga honom i hand icke var särdeles passande och fruktade att den föregifue farbrodren, om icke komedien så fort som möjligt bragtes till slut, skulle på ett eller annat sätt förgå sig. En skär rodnad öfverfor Johannas ansigte vid hvarje