Dagens Nyheter – 27 januari 1866, sida 3

nägra väl tecknade fåror utefter kinderna full ändade förvandlingen. Han var naturligtvis klädd i prestdrägt. Ian yttrade till Rolf och Johanna några faderliga och förmanande ord, genomträngda af en djupt religiös anda. Vår berättigade förwytelse öfver est så skändligt hyckleri förbjuder oss att här återge hvad han sade. Derpå ställde han sig framför altaret och hade den utomordentliga fräckheten att börja och ända till slutet. fullfölja den gemena roll han åtagit sig. Rolf kände sig genombäfvas af en rysning, då han hörde och såg en menniska på detta sätt drifva gäck med den allsmäktige Guden. För hvarje ögonblick fruktade han att Guds vrede skulle uppblossa, och en blixt krossa de eländiga, som så oskärade ett vigdt altare. Flera gånger var han på vägen att ropa åt sin medbrottsling: — Håll upp! Men Gud var mild ända till slutet, ingen åska hördes af, och Rolf skrattade sedan åt sin obefogade fruktan. Så snart messan var fullbordad, gick herr Thianges fram till Johanna och Rolf. — (Chevalier af Tremblayve, sade han i en ton af djupt allvar, tar ni denna qvinna till er äkta maka. — Ja, svarade Rolf, — Johanna af Chambard, fortfor den föregilne presten, tar ni denne man till er äkta make? — Ja, hviskade den unga flickan. — I ären förenade inför Gud! tillade herr Thianges, gån och varen välsignade!