Dagens Nyheter – 27 januari 1866, sida 2

— tud, min vän, ett så präktigt åkdon! ut: ropade Johanna med Fonndram Tycker du det, kära barn? — Både vagn, hästar och livreer vittna om den utsöktaste smak. Vet du, hvem som rår om allt. detta? — Det finns ett vapen på vagnsdörren, svurade Rolf. Detta skall måhända upplysa dig om hvad du vill veta. — Ah! jag är icke särdeles hemma i heraldiken. — Se efter ända! De kommo nu fram till ekipaget. Midt på vagnsdörren sågs ett, till hälften af Chambardernas, till hälften af Tremblayeernas vapen, sammansatt sköldemärke, öfver hvilket en hjelmbuske var målad. — Hvad vill det säga? frågade den unga flickan försagd. — Det vill säga, gemmälde Rolf, att denna vagn tillhör dig. Medan han yttrade detta, gaf han ett tecken. Lakejerna fingo nu brådtom; den ene öppnade vagnsdörren, den andre fällde ned fotsteget och den tredje räckte Johanna sin handskbeklädda hand, for att hjelpa henne upp i åkdonet. Rolf tog plats bredvid henne, och vagnen rullade af så fort hästarne förmådde springa. Efter förloppet af några minuter stannade de utanför hotell Thianges. En jättelik betjent väntade dem på trappan. Så snart Rolf och Johanna stigit ur åkdonet, bugade han sig djupt, hvarefter han med långsamma, högtidliga steg gick framför dem, för att visa vägen. De unga tu vägleddes sålunda till hotellets stora salong. Så snart de uppnått dörren till denna, gjorde man