Dagens Nyheter – 26 januari 1866, sida 3

Om brandförsäkring å lösegendom. En uppmaning till kommunens crdningsmän. De flera tätt efter hvarandra följande eldsvådorna, hvaraf en och annan uppkommit genom brottslig åtgärd, lemna rum för åtskilliga betraktelser af sorglig art. Bland föremål för dessa är ett af serdeles vigt, nemligen den förlust, som, genom eldskador, i synnerhet de lägre klasserna få vidkännas, hvilka vanligen blott undantagsvis medelst försäkring bereda sig tillgång till ersättning för hvad de förr eller senare möjligen kunna komma att, till följd af eldens härjande, mista af sitt lösörebo. Nästan efter hvarje vådeld, hvaraf obemedliade eller rent af fattiga hushåll blifvit lidande, har man sett i tidningarne den enskilda välgörenheten i mer eller mindre vältaliga uttryck tagen i anspråk, till lindrande af den nöd, som träffat dessa offer för underlåtenheten att låta brandförsäkra sina tillhörigheter. Det är långt ifrån insändarens mening att åstadkomma minskning i den undsättning, som kan varda brandskadade äfven af nämnda kategori tilldelad i följd af detta vädjande till medlidandet och barmhertigheten; men icke lär det vara tvifvel underkastadt att dessa nödställde ha vida mindre fog att göra sig räkning på bättre lottade menniskors deltagande, än sådana som lidit af olyckor, hvilkas följder icke stått att förekomma genom en i tid använd omtanka. Och enär det redan i mer än tjugu år existerande Stockholms stads brandstodsbolag för försäkring aflösegendom numera må antagas vara en så allmänt känd inrättning, att någon ursäkt för försummelsen att göra sig delaktig af de förmåner den erbjuder, mot vilkor, så billiga, att deras uppfyllande icke kan betraktas såsom synnerligen betungande, ens för den fattige, ingalunda får hemtas från föregifven obekantskap med nyssberörda institution, ) vore man frestad att tycka det enhvar, som, ehuru han vet med sig att mistningen af hans egendom skulle nödga honom till anlitande af allmänt eller enskildt understöd, ändå undanskjuter tillfället att, för en jemförelsevis mindre betydlig årlig afgift, bereda sig godtgörelse för förlust genom tilläfventyrs sig yppande eldskada, handlar oförsigtigt och har ingen rätt att beklaga sig, om han råkat ut för någon sådan. Men det ligger i svenskens lynne, enkannerligen hos arbetaren, en viss tröghet och obenägenhet för vidtagande af mått och steg till vinnande af fördelar, som väl äro fullt begripliga, men tyvärr sakna egenskapen att tillika vara handegripliga, eller såtillsägandes stå att ta på hyllan. Att förmå folket till beslut och bandling i hänseende till dylika, icke genast till hands liggande förmåner äro uppmaningar och påstötningar af inflytelseegande samt för ämnet nitälskande personer oundgängliga. Insändaren är förvissad att herrar ordningsmän vore de mest passande härtill, såsom befinnaude sis i närmaste beröring just med den del af folket, hvilken här påpekas; och då han vågar hoppas att dessa herrar instämma uti hans åsigter om den stora förmån som skulle vinnas derigenom att medlemmarne af de lägre klasserna, så allmänt som ) Vi erinra att Bolaget Skandia äfven lemnar försäkring å lösegendom, och detta på ännu enklare sätt än Stockholms stads brandstodsbolag. En försäkringssökande behöfver blott gå upp på Skandias kontor AZ 1 Mynttorget, så får han försäkringsaffären afslutad vida lättare än den häruti oförfarne torde föreställa sig. — Tjenstemännen å kontoret gå honom med största beredvillighet tillhanda. Red. af D. N.