Dagens Nyheter – 26 januari 1866, sida 2

Den betydelsefulla kransen var virad kring hennes vackra blonda hår. På hvar sin sida om hennes förtjusande hals nedföll en spetsslöja i rika veck. Denna vackra drägt förhöjde hennes skönhet; hon var riktigt bländande. — Min drottning, sade han och kastade sig på knä framför henne, man måste dyrka dig! — Håll mig blott kär, min dyre Rolf, svarade den unga flickan leende; jag begär icke mera. Och hon sträckte ut handen, för att hjelpa sin fästman upp. Men Rolf låg qvar i samma ställning, fattade den framräckta handen och öfverhöljde den red kyssar. — Du kallade mig ju nyss din drottning, fortfor Johanna, eller huru? — Är du då ieke mitt hjertas, mitt lifs, min viljas, hela min varelses herrskarinna? — Om så är, lyd mig också såsom en drottning, och stig upp, när jag befaller det! Rolf lydde genast. Johanna återtog: — Se så der ja! Det kan jag kalla att vara undergilven ... Och som drottmmgen icke är otacksam, tillåter hon sin trogne undersåte att kyssa sig... Behöfva vi väl säga, att chevalier af Tremblaye med hänförelse begagnade den tillåtelse som blifvit honom gifven?.. Emellertid slog klockan half elfva. — Kom, sade Rolf. (Forts.)