Dagens Nyheter – 25 januari 1866, sida 2

för utförandet af hans vilja. Väl vetande att allt hans görande och låtande har Vårt bästa till hufvudsyfte, hafve vi gifvit honom detta bref etc. Så snart officern tagit kännedom om denna skrift, ändrade han genast ton och uppförande. Han gjorde en djup bugning för Rolt och frågade, om han hade något att befalla. — Ja, det har jag, genmälde chevaliern, i det han stoppade pergamentet tillbaka i fickan. Den gränd, hvari vi befinna oss, leder åt tvenne särskilda gator. Jag går åt höger, och ni — venster om!... Godnatt, mina herrar! Officern bugade sig ånyo och tågade i spetsen för sin trupp åt det af Rolf angifna hållet. — Låt oss skynda härifrån nu, sade chevaliern till sin betjent, sedan soldaterna väl kommit i gång. De började gå framåt. Efter förloppet af en half minut, stötte Rolfs fötter emot don Raymonds kropp. — Hvad, ännu ett lik! mumlade han och böjde sig ned, för att betrakta den fallnes ansigte. Han igenkände kommendören. — Hvad kan det betyda? frågade sig den unge mannex. Don Raymond har, så vidt jag vet, icke duellerat med någon... Hans hjerta slår ännu... han andas fritt... han tycks helt enkelt vara insomnad... besynnerligt! Jag förstår inte, hvaraf hans närvarande tillstånd härleder sig, men det är tydligt, att man icke kan låta en grand af Spanien ligga qvar här på gatan hela natten.