Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. Af.) — Min afsigt är icke att, efter hvad som skett, afråda er från att duellera, Gud bevare mig derifrån! Men hvad jag ber er om, det är: uppskjut sakens afgörande till i morgon! — Hvarför det? utbrast herr Tremblaye. — Emedan, genmälde den okände i dyster ton, emedan det är fredag i dag... — Ni är en toker! mumlade Rolf med en axelryckning och tog några steg framåt. Den solbrände stängde åter vägen för honom. Sedan början af detta samtal bade grefve Aubignys vrede kokat inom honom, och han erfor ett oemotståndligt behof att låta den bryta lös. Också omfattade han med ifver det tillfälle, som nu erbjöd sig att få uttömma sin galla. Han gick rakt emot den okände och röt med en hotande åtbörd: — Hvad är ni för en, som så der oförskämdt kommer och blandar er in i andras angelägenheter, som inte angå er?.. Vid dessa ord, som uttalades i en spotsk ton, tycktes den okände bli ännu blekare än han förut varit. Han rätade ut sig till sin fulla längd och svarade grefven med en min af det djupaste förakt: