Dagens Nyheter – 25 januari 1866, sida 1

— Om ni ändå kunde hålla munnen på er, fördömda olycksfågel! mumlade Rolf. Don Raymond uppsnappade dessa chevalierns ord och gjorde två gånger efter hvarandra korstecket. Derpå knäppte han ihop händerna och väntade. Då Jakob af förberedelserna märkte hvad som stod på, blef han helt uppskrämd och höll facklan med darrande hand. Ibland kastade denna ett klart sken, ibland insveptes lågan i rök, hvarvid ett nästan fullkomligt mörker inträffade. Spanjorens bleka läppar framhviskade en bön. Rolf och grefven störtade ursinnigt emot hvarandra. Det skulle ha varit omöjligt att i början förutspå utgången af striden; de båda männen tycktes besitta ungefär lika stor skicklighet i att handtera värjan. TI sin utomordentliga kroppsstyrka hade herr Aubigny en betydlig fördel framför Rolf; men denne bibehöll ett. lugn, som hans motståndare helt och håliet saknade. I den mån värjorna korsade hvarandra och ifvern blef häftigare, närmade sig kommendören de båda stridande, likasom intoges han af en hänförelse, som dref honom oemotständligt framåt. Duellen fortfor. Plötsligt gick grefvens värja utaf omkring tio tum från fästet. Herr Aubigny gjorde ett språng åt sidan. — Var inte rädd! sade chevaliern iföraktlig ton, jag dödar gerna vissa personer, men jag har icke lust att mörda någon. Medan han yttrade detta, satte han sin egen klinga mot knäet och bröt af den, så att dem blef lika lång som grefvens. — Hvad värjan börjat, ropade han då, kam dolken fullborda.