Dagens Nyheter – 24 januari 1866, sida 2

Rolf spelade. Ilan slog upp först en kung, sedan en dam, derpå tre knektar och slutligen åter cn kung. Ian hade vunnit. Ett sakta sorl af förvåning lät höra sig bland åskådarne. Saken var helt eukel och naturlig, men man hade vänjt sig vid den tanken att grefven icke kunde tappa. Ilerr Aubigny sjelf syntes icke mindre öfverraskad än de andra. — Jag håller hundra louisdorer, sade han. Rolf gjorde en lätt bugning till tecken att han gick in på förslaget och slog upp korten. I fyra drag hade han vunnit. IIerr Aubigny kuude icke låta bli att rynka ögonbrynen, och han yttrade med syubart missnöje: — Jag håller två hundra louisdorer. Vill ni spela om denna summa? : — Med största nöje, min herre, svarade ehevaliern ytterst arligt, och så länge ni behagar fortsätta, skall jag gerua stå till tjenst såsom er motspelare. Lyckan hade fullkomligt vändt sig. Rol vann denna gång likasom de två värmast föregående. Spelet fortgick, han vann en fjerde, en femte gång. Guldhögen och sedlarne hade efterhand bytt om plats och lågo nu framför honom i stället för grefven. Dock bibehöll hans anlete. samma likgiltiga min, som i början af spelet. Herr Aubigny deremot förmådde icke bära olyckan med lugn. Adrorna ihans panna syvällde, ögonen sprutade eld och ömsom rodnade han, ömsom blef han blek som ett lik i ansigtet. Snart var det slut med alla de pengar, han haft liggande på bordet. Han utstötte en djup suck och ämnade stiga upp, i tron att han var alldeles pank. Men i detsamma erin